Mamma Sofie och Dotter Melinda <3

Uträkning utgår från dagens datum: Lör 13 mar 2010.

Din graviditet startade Ons 12 aug 2009.
Din menscykel är ca 28 dagar
Du blev gravid ungefär Ons 26 aug 2009 (ägglossningen).

Du är på dag 214 av 280. (76,4%).

Uträkning utgår från dagens datum: Lör 6 mar 2010.

Din graviditet startade Ons 12 aug 2009.
Din menscykel är ca 28 dagar
Du blev gravid ungefär Ons 26 aug 2009 (ägglossningen).

Du är på dag 207 av 280. (73,9%).

Det är ju helt sjukt hur tiden bara flyger iväg. Redan det första mars idag liksom. Har redan gått två hela månader på 2010. Är det bara jag som tycker att tiden går för fort?

Men hur som helst, idag var jag på MVC utan Andreas dock vilket var ensamt. Hade vart skönare om han hade vart med så han också fick höra sitt barns hjärtslag, vilket som är så otroligt häftigt. Jag älskar verkligen varje gång jag ska ditt för man vill inget annat än höra sitt barns hjärtslagen när man åker ditt. Oh, det är bara så mysigt. Man blir helt kär i sin lilla bebis som ligger inuti sin mage. Sedan är det helt sjukt hur man kan älska nått så litet så otroligt mycket. Jag älskar verkligen mitt barn så otroligt mycket, och jag är så lycklig att det äntligen är min tur att snart födda barn. Det är ju 78 dagar kvar nu till BF, så tiden går fort! Sedan runt 15.00-16.00 så var det dags för UM för att gå på kursen där för unga föräldrar där jag lärde känna Cassandra lite bättre, vilket jag tyckte var roligt. Hon hängde med till stan för jag skulle köpa ett par saker så vi gick runt där och snackade lite. Och det var verkligen skönt att kuna snacka med någon som sitter i samma båt som än. För mina kompisar vill jag verkligen inte snacka med, dem vet ju ändå inget skit om vad det handlar om att vara gravid. Förutom Petra då, men henne kan man ju inte redigt prata med eftersom det är dyrt att ringa, vilket är synd. Men nu snart ska jag la ta ett litet bad och bara pusta ut och ta det lugnt. Har vart en jobbig dag idag.

Uträkning utgår från dagens datum: Lör 27 feb 2010.

Din graviditet startade Ons 12 aug 2009.
Din menscykel är ca 28 dagar
Du blev gravid ungefär Ons 26 aug 2009 (ägglossningen).

Du är på dag 200 av 280. (71,4%).

Igår var jag på UM där jag har vart på vad ska man kalla det "en träff för unga föräldrar". Det var tre par där. Jag helt själv, två par till som även papporna va med. Snacka om att känna sig som ett fån när faden till mitt barn delvis är med i bilden. Jag kände mig bara så ensam där, anledningen till varför man går ditt är ju för att prata om förlossningen och första tiden hemme med sitt nykomma krabat. Som är VIKTIGT att veta för både föräldarna. Och Andreas kommer inte hänga med på ett jäkla samtal för han har så jävla svårt att flytta upp hit! Och jag mår så dåligt över detta. Jag känner mig som en ensamstående mamma till mitt barn, och det vill jag absolut inte vara! Jag vill ha med faden till mitt barn i bilden. Jag vill att mitt barn ska växa upp med både sina föräldrar, annars tycker jag det är synd om barnet som bara har en av föräldrarana. Jag mår bara så dåligt av att känna mig ensam, jag vill inte det längre! Jag vill ha Andreas stöttning den sista tiden. Enligt BF kommer ju barnet om 91 dagar och det är hög tid nu att Andreas är med för varje dag som går. Jag vill inte vara helt själv under hela graviteten. Det räcker att jag vart det nu i snart 28 veckor. JAG ORKAR BARA INTE MERA! Jag vill ha barnets far hos mig som är med på alla samtal som har med graviteten att göra, jag vill inte gå själv och känna mig som en misslyckas person som inte har någon pappa vid min sida! Men visst okej, hade pappan till barnet bett både mig och ungen dra åt helvete så skulle jag nog inte bry mig som jag gör nu. Det är bara ett bevis på att han i såna fall är ett stort jävla svin och kan inte ta sitt ansvar ovs om han inte ville behålla ungen! Men nu är det inte så i mitt fall! Andreas har inte gjort det, så varför kan han bara inte flytta hit och visa att han verkligen finns för mig under den sista tiden i graviteten!

---

Andreas, jag vill att du ska flytta upp hit och vara med på precis allt som har med graviteten att göra! Plus barnet kan komma mycke tídigare än vad som är beräknat och då vill jag ha dig hos mig! Kan du bara inte ta och fatta hur jag känner? Jag vill ha dig här! Jag vill känna din kärlek till både mig och vårt gemensama barn. Jag vill ha din stöttning! Snälla Andreas, jag gråter mig igenom dagarna och nätterna bara för du inte är här hos mig! Jag känner mig bara så otroligt ensam. Jag pallar inte mera, och tanken på att Skrållan inte lever så länge till gör så ont! Jag mår bara så sjukt jävla dåligt! Snälla hör mina ord!

Snacka om att det är hur skönt som helst att vara rökfri. Slippa den äckliga doften som sätter sig på än när man röker. Men visst ibland kan man sakna att bara gå ut på balkongen och ta en menthol som är så jäkla gått! Men annars har jag inget alls sug efter det. Senst jag tog en cigg var nån gång mitten på september. Men nu är jag ju gravid och då ska man absolut inte röka!! Jag hatar dem som är gravida och kan röka ibland. Snacka om att inte tänka på barnet! Men det gör jag iaf! Och jag håller mig borta från alla rökare! Och även när barnet födds ska jag se till att han/hon inte ska få andas in rökdoft! Så i vårt hem sen ska det vara helt rökfri. Ingen får röka på balkongen om vi har någon! Barneta ska få en bra miljö! Och ingen rökare få ta i mitt barn så länge dem inte tvättat sig och dem inte stinker rök!

 

Då var jag tillbaka här på bloggen. Det var ett tag sen jag skrev ett inlägg, men jag har inte haft nått vettit att skriva om redigt sen så har Andreas vart här men han lämna mig för 3 dagar sen. Visst jag har inte nått speciellt att skriva om nu heller men jag har så tråkigt så skriver ändå.

Idag är det onsdag vilket betyder att jag går in i en ny vecka som blir vecka 21 tiden går undan nu, nu är det ca 19 veckor kvar och det kommer säkert gå fort, för fort! Och jag har inte känt av någon spark eller rörelse än i magen så jag börjar bli rikitgt orolig nu att min älskare krabat inte lever, så kanske borde ringa in, men då får jag vänta tills imorgon. Men magen den växer, jag känner mig jätte tjock nu. Sen så har jag gått om Andreas med vikten så han väger mindre än mig, vilket han blev överlycklig över och jag hata skiten jag hade hoppas på att det kunde bli lite senare. Men han är ju så himla smal så inte lustigt att jag väger mera än honom egentligen, plus så är jag ju gravid. Nu är det ju 4 månader och 12 dagar kvar till beräknad förlossning, men jag tror att krabaten kommer titta ut runt den 20-25 Maj. Jag hoppas på den 25 Maj isåna fall eftersom då kommer ungen en månad innan jag fyller år och Andreas hoppas på den 24 Maj får då är det 1 månad innan han fyller men vi får se hur det blir. Sen ska jag ju också få en kusin snart vilket jag verkligen ser fram emot och det är inte långt kvar runt slutet av mars eller början på april tittar den lilla krabaten ut så det ska bli otroligt roligt. Men jag hoppas på att jag kan få känna nått liv i min mage nu snart, jag kommer bli helt överlycklig då när jag kommer få känna första sparken. Jag lääängtar <3

Det är så sjukt jobbigt att vara gravid när det gäller visa saker. Jag klarar verkligen inte att ta ut hundarna innan jag får kvävnigar och i värsta fall spyr ute om jag inte hinner in. Och det beror på att jag har blivit så känslig för äckliga saker, jag klarar inte av att vara i närheten av när dem gör sina behov och speciellt inte behov två. Jag har till och med spytt när jag gjort mitt andra behov och det är inte bra. Och näsblod klarar jag heller inte av, spyde då när Andreas fick det en gång.

Och nu idag när jag var ute med hundarna strax efter 16.00 så hann jag knappt vara ute med dem i 1 minut innan jag var tvungen att ställa mig och spy som en dåre, snacka om jobbigt. Menmen vad ska man göra? Jag är gravid liksom och det är bara ta och acceptera dem sakerna man är känslig mot som man klarar av innan. Liksom ens känslighet av dofer tillhör graviteten. Och jag är så glad att jag ska få upp leva livets största mirakel när ens barn föds.

Den oroan som man har som gravid kvinna och som nykomande mamma kan verkligen vara obehaglig. Massa tankar bara snurrar runt i huvudet på än om det barn man väntar.

Man är så rädd för att:
- Få dödlig sjukdom, tex hjärt problem, cancer eller annan allvarlig sjukdom
- Bli misshandlad under gravitetn så att man får missfall
- Plötslig späddbarns död
- Att ens barn ska hamna i fel gäng i sin tonårings period
- Va med i en allvarlig olycka
- M.m.

Visligen är en del saker så långt fram i livet, men man är samtidigt så orolig. Man vill sitt barn det bästa, man vill leva en lycklig familj med mycket skratt och glädje. Och jag som är en så orolig människa för övrigt, och då blir det ännu mera negativa tankar över ens barn som man är så otroligt rädd om. Men jag hoppas på det bästa att jag får ett frisk barn utan någon sjukdom som står mellan liv och död på. Sen är jag bara glad om ungen får kolik, men vilket som är skönt att få slippa också. Men koliken går bort, det gör inte en dödlig sjukdom precis. Sen så är jag så glad att min tur är kommen att få barn. Jag har alltid velat vara ung mamma. Men visst hade det vart skönt att ha skolan klar. Men det kommer fixa sig, det vet jag. Nu har ju jag nått att leva upp till så jag är säker på att mitt liv kommer bli bättre än någonsin!

Den 24 September förändrades verligen hela mitt liv bara på en sekund och det blev verkligen en chock för mig när jag fick redo på att jag var gravid och skulle få ett barn nästa år. Och gud vad många tankar det var i huvudet då på mig, om jag skulle behålla det eller göra abort. Men det stog klart och tydligt för mig att jag tänker behålla barnet för att göra abort skulle jag aldrig klara av, för mig så skulle det kännas som att döda ens barn som jag har skapat tillsammans med Andreas. Men sen satts ju ännu mera tankar igång när jag hade bestämmt mig och var mera säkert än vad jag någonsin vart tidigare i livet. Och det som beskymrar mig mest är ju ekonomin, men det vet jag att det kommer lösa sig. Jag har min mor som kommer ställa upp till 110% så det är skönt.

Och det idag som jag har räknat ner på bdb är att jag och Andreas var på ultraljud idag där vi fick redo på vilken vecka jag var i, hur långt den var och den beräknade dagen som krabaten ska få se ljuset för första gången. Och allt var bra och det var så skönt att få höra, för det har jag gått och oroat mig mest för. Men aha det är vad jag har räknat ner till och min sitavion i livet som jag är i nu. Men jag är bara glad för det, jag ångrar verkligen inte beslutet på att behålla det. Och nu önskar jag att allt kommer gå bra under gravititen. Och nu varje onsdag kommer jag gå in i en ny vecka. Onsdag som kommer det villl säga den 11 Nov så blir det vecka 14.