Lycka - Vad är det?
I stort sätt varje dag ställer jag mig frågan vad är egentligen lycka? Och jag finer ärligt talat inget seriöst och bra svar. Jag undrar när jag senast var lycklig PÅ RIKTIGT och inte bara fejkar som jag jämt gör. Jag vill uppleva den sanna lyckan och inte den falska. Att ha falsk lycka är bara så fel, livet ska inte vara så. Det ska inte behöva vara så för någon!
Jag orkar inte gå runt dag in och dag ut sur och irriterad varje dag, jag mår bara så dåligt av det. Jag vill kunna vara glad och bara leva lite. Men det gör jag inte, jag lever i en sur värld och jag är riktigt trött på det nu. Känns som man inte har någon livs kraft kvar, man typ stör sig på allt och alla som är i sin väg. Jag pratar knappt med någon längre bara för att jag vill sitta i ett hörn och bara kolla in i vägen. Och Andreas går min på närverna bara för att vi vart så mycket den senaste veckorna "Visst nu är han hemma, men vi hörs ju varje dag" Jag vill bara vara själv, klarar inte av att vara med någon. Alla går mig bara på närverna, och jag vill inte att det ska vara så. Jag vill kunna umgås med mina kompisar och lära känna nya människor unga som gamla. Vad ska man göra egentligen? Jag vill så gärna vara lycklig, men vet inte vart jag ska börja någonstan. Jag har så högra krav på mig själv och att ha det förstör allt.
- JAG MÅSTE KLARA SKOLAN
- JAG MÅSTE TA KÖRKORT
- JAG MÅSTE BÖRJA TRÄNA
- JAG MÅSTE BLI AV MED MINA PROBLEM
- JAG MÅSTE BLI AV MED SVARTSJUKAN
- JAG MÅSTE SLUTA SITTA HEMMA BARA
- JAG MÅSTE BÖRJA UMGÅS MERA MED KOMPISAR
- JAG MÅSTE GÖRA MERA ROLIGA SAKER
- JAG MÅSTE GÅ VIDARE FRÅN ALLT "FAR" GJORT MOT MIG
- JAG MÅSTE FÅ ATT ALLA MINA KOMPISAR SOM MÅR DÅLIGT ATT MÅ BRA
Det finns helt enkelt mycket jag bara känner att jag måste klara av för att komma någonstans och det finns så mycket jag måste göra som är mina krav på mig själv och listan på det är så lång. "Orkar inte skriva allt, skriver typ det viktigaste för min del" Och vart ska jag börja på listan? Från botten? Från början? Eller från mitten? Jag vet inte vart jag ska börja för att jag ska kunna leva ett glatt och lyckligt liv. Någon som känner som jag gör? Ge tips om du har något, jag skulle uppskatta det. Jag vill verkligen uppleva den sanna lyckan och vara glad och inte sur som jag är idag
Jag hjälper gärna andra som har problem, jag tycker verkligen om att hjälpa andra som har det svårt. Jag vet precis hur det känns. Så vill du släppa på trycket. Skriv!
18/8 09
Hopp idag var det skola då, en ganska slapp dag. Gjorde typ inget var där i ca 90 minuter gick igenom schemat sen fick reda på IV-valen osv. Efter skolan gick jag ner till stan för att vänta på Andreas där jag träffade Millan. Har inte sett henne på jätte länge, så var allt roligt att träffa henne och snacka lite. Sen så möte jag Andreas och vi gick ner mot resecentrum för han var tvungen att åka hem under natten för han har möte imorgon och han kunde inte ändra tiden tyvärr så han var tvungen att åka hem. Men han kommer imorgon igen. Sen träffa jag EFTERLÄNGTANDE Petra. Jätte roligt at träffa henne igen, har ju inte träffat henne sens maj 2008. Va tråkigt att han inte kunde ha med sig Felicia, skulle så himla gärna vilja träffa hennes dotter Felicia. Menmen, vi gick på stan lite och snacka om allt och ingeting, sen gick vi till Skafferiet där hon tog te och bjöd mig på en fanta. Sen drog vi vidare till tågstation för hon skulle hem. Så va inte så länge som vi sågs, men det var verkligen roligt att träffa henne igen. Och nu på kvällen har jag suttit lite med körkortet och går fan inte så bra, jobbigt. Jag blir så irriterad, måste verkligen börja läsa på MERA! Menmen, skola imorgon och upp tidigt och jag är så himla trött nu gick upp halv sju för hade tvätten vid sju. Så nu blir det att ta sina sista bloss sen gå och sova. Natti
Första skoldagen
Nästan klar, håller på och gör mig iordning, men usch inget blir bra idag. Skit ful är jag, verken håret eller sminket blev bra menmen sånt man får ta. Ska typ åka om 30 minuter så ska ta och göra mig klar sen ska jag förbi Navesta centrum och köpa cigg, dem är slut! Klarar mig inte utan det just nu alltså! Men måste verkligen försöka. Eller rättare sagt JAG SKA SLUTA! Men nu ska jag ta och stänga av datorn och gå och göra mig klar. See you later
Päronen
Ärligt, dem som kastar ut sina barn som är under 18år borde verkligen inte få vara förälder! Dem kan gå och lägga sig i graven! Så helt sjukt att dem kastar ut dem och inte älskar sin egna unge. Föräldrar är verkligen helt störda! Och lykost dem som har toppen förälder, skulle jag önska att jag hade iaf vad det gäller ens far som kasta ut mig från huset när jag var 16år gamal! Hatar honom verkligen efter det, fattar inte hur dum jag va som gick på hjärn tumören han snacka om att han hade bara för att typ få tillbaka mig! Men jag är fan så mycket lyckligare utan honom! Det är verkligen skönt att slippa ett sånt svin som han är!
Sista dagen på sommarlovet då
Måndag och sista dagen på sommarlovet och sista sommarlovet någonsin, herregud vad tiden går fort alltså. Och imorgon börjar allvaret igen. Och nu är det verkligen slut på att hålla på och klaga om massa skit, nu ska jag verkligen ta skolan på allvar och sluta skolka som jag har gjort så mycket. Nu är det att gå tillbaka till verkligheten! och börja plugga som en döre och försöka få nått VG i nått ämne, måste verkligen klara det! Så bort med den gamla skolkaren och in med den nya pluggisen!
Äntligen, bara en natt kvar - Längtar verkligen efter dig
Imorgon kommer äntligen älskling, fan vad jag längtar efter honom. Har liksom inte träffat honom på två veckor och två dagar. Skönt det ska bli att äntligen få träffa honom och kunna mysa med honom på nätterna, hihi. Och bara kunna få vara med honom på dagarna, gud så skönt det ska bli!
Älskar dig verkligen Andreas.
Älskar dig verkligen Andreas.
Två nätter kvar - Läängtar!
Nu är det bara två nätter kvar att sova utan älskling, på torsdag kväll kommer han. Snacka om att jag längtar efter honom. Liksom sovit utan honom i 14 nätter på två veckor har jag inte träffat honom. Tror jag smäller av, två hemska veckor utan att ens pussa på den man älskar det är verkligen förjävligt. JAG HATAR VERKLIGEN DISTANSFÖRHÅLLADE! Men snart flyttar vi nog ihop om ca ett år ( visst långt tid kvar, men tiden går ändå fort ) jag lägntar verkligen att få bo tillsammans med honom och skaffa barn *rånar*! Hihi
Hoppas att det föralltid är vi baby, älskar dig verkligen!
Hoppas att det föralltid är vi baby, älskar dig verkligen!
Baby - I Miss You!
Usch vad jag saknar Andreas. Har vart ifrån honom i 11 nätter nu! Och det återstår 5 nätter. Hur ska jag orka? Vill ha Andreas här hos mig nu! Orkar inte mera att sova otrygg om nätterna, gjort det i 11 otroligt jobbiga nätter nu. Känns som jag inte ska orka en natt till! Jag känner mig bara så ensam, jag ha honom hos mig så jag kan krama honom NONSTOP! Snälla låt dem 5 nätterna gå fort! Vill ha honom här nu, sitter nästan och tjuter nu bara för jag saknar honom så äckligt mycket! Känner bara vilken panik jag får nu när jag skriver det här inlägget, vet inte varför. Men är säkert bara för att jag känner mig så ensam!
Andreas jag älskar verkligen dig så himla otroligt mycket! Skulle aldrig klara av att leva utan dig, vill för all framtid vara med dig! Du betyder verkligen allt för mig gubben! Du får mig att ta mina andetag dag in och dag ut, skulle aldrig klara att göra det utan dig. Älskar dig så otroligt mycket <3
21 Augusti 2008 ett datum att alltid minas, för då blev det du och jag <3
Andreas jag älskar verkligen dig så himla otroligt mycket! Skulle aldrig klara av att leva utan dig, vill för all framtid vara med dig! Du betyder verkligen allt för mig gubben! Du får mig att ta mina andetag dag in och dag ut, skulle aldrig klara att göra det utan dig. Älskar dig så otroligt mycket <3
21 Augusti 2008 ett datum att alltid minas, för då blev det du och jag <3
Dem som sviker sina barn, borde verkligen inte få vara förälder!
Det finns säkert rätt så många där ute som vet hur det är att bli sviken av någon av sina förälder! Jag är en av dem. Min egna far har svikit mig totalt! Och nu har jag tänkt att dela med mig lite om vad som hände, det han gjorde och hur jag känner mig nu idag.
Min far har egentligen aldrig redigt vart den far jag vill han ska vara. Men visst, jag mins inte så mycket under barndomen. Men när man börja bli mera stor och börja förstå saker märkte jag att min far var egentligen inte ens sån trogen far ett barn vill ha. Jag mins visa saker från när man var liten. Och en sak som jag kommer dela med mig av var en gång när jag var runt 5-7 år. Vi var någon stans mins inte vart, och när vi skulle åka hem så stanna vi vid Hageby i Norrköping och skulle köpa McDonal's mat och isen var slut och läsken smacka verkligen äckligt och jag klaga verkligen på det. Till slut med far så otroligt arg så han gick ut bilden som kom och öppna dörren där back jag satt och tog drickan ifrån mig sedan kasta den i marken och gick iväg! Heregud, vad jag började gråta då. Liksom hur dum får man vara! Jag är var ett litet barn och en förälder gör så där, det är ju bara helt sjukt! Tycker jag i vilket fall, som förälder måste man verkligen ha tålamod men det har ju inte min far, det märkte man ju då! Och min mor blev arg på min far för att han betede sig så, hon tyckte ju bara det var så fel. Och självklart börja dem bråka i bilen när vi va på väg hem! Liksom det var verkligen inte så roligt för min del, jag som var så liten.
Och under uppväxten med min föräldrar var ganska förjävligt min far tryckte alltid ner min mor och sa duma saker ibland att hon var fett osv ( Hon var väldigt överviktig innan dem sepaera ) Hur som helst, jag är uppväxt med skrikande föräldrar tack vare min far! Ingen trygg uppväxt för min del! Men sen är det självklart att det alltid inte vart dåliga stunder. Har även varit bra stunder som när vi åkt på semester och haft det roligt hela familjen, men även där har man alltid bråkat nån gång och någon har blivit sjuk förbanad på den ena, så finns faktiskt mest dåliga stunder för min del! Så lite om uppväxten min far som man inte kände sig ett dug trygg med, VERKLIGEN jätte roligt uppväxt från hans sida, INTE! Finns verkligen mycket att berätta om min far och hans dåliga sidor, men jag håller mig till det som har tagit på mina krafter mest annars blir det så mycket att läsa.
Efter seprationen av mina föräldrar :
1/1 2007 Sa min mor till far att hon ville sepaera för hon orka inte mera, hennes känslor hade försvunnit för honom för länges sen. Men hon levde kvar med honom pga Mig och mina två bröder. Men tills slut orka hon inte efter ett stort gräll dem hade haft. Och så börja verkligen mitt helvete mellan mig och min far! Jag fick alltid vara förmedlanden mellan dem för jag var ju tjej, jag fatta mera än mina bröder plus jag håll mig neotral ( hur nu det stavas ) Det finns två kvällar jag verkligen inte glömmer! Ena gången var typ ibörjan efter dem gjort slut och min mor inte hade flyttat från huset än. Sahra, " en kompis från norrköping " hade typ landställe där ute jag bodde och jag var hemma hos henne. När jag plötsligt hör hundar skäller och det var ju våra. Dem hade på nått sätt sprungit ut och börjat skälla och dem var ute på vägen, liksom vägen alla tre och det var mörkt ute. Dem kunde ju ha blivit på körda så jag tog cyklen och cykla som en dåre så ingen bil skulle hinna före! Och jag tog in dem och skrek upp till övervåningen där alla var att dem hade dragit ut och ståg på vägen. Och mamma bara typ sa ; aha okej, bra. Och jag hörde ju direkt att nått var fel så jag sprang upp. Och min idiot till far hade tagit hennes mobil så hon inte skulle kunna ringa eller sms någon och speciellt inte hennes syster som hon hade snackat mycket med. Och jag blev så förbanad och sa direkt att hon skulle ge mobilen till henne och far håll på och så. Till slut kasta han typ mobilen på henne och när hon reste på sig knuffa far min mor i vägen ( hon ramla inte, men nästan ) Och jag blev så jäkla arg på honom så jag sa nått ( mins inte nu idag va jag sa, men var nått dumt ) och han blev skit arg och tog tag i mig och sa tillbaka nått. Sen typ vad jag mins så sa jag att jag inte ville ha nått att göra med honom! Sen sprang jag ner, ut och leta efter cyklen jag glömt vart jag ställt. Sen kom jag på, den ståg ju ute vid vägen, så jag sprang till dig och märkte att far kom efter och jag skulle inte hinna på cyklen och cykla iväg till Sahra igen så jag fortsatte att springa och det var ju ingen ide, far kom ju ändå ikapp. Och han tog tag i mig SKIT HÅRT i handleden och bara släppa mig in på mitt rum, och all dem andra typ kom efter till mitt rum och där skirker han ut 3 cm från mitt ansikte att han hade tagit med sig luftgäveret och hade tänkt att skjuta sig själv natten innan. Och jag bara blev helt stum, mins inte ett skit av vad jag sa tillbaka mins bara att jag tänkte att han är ju helt dum i huvudet! Liksom ofta att ens förälder säger så till ens barn! Hur sjuk får man vara?
Den andra saken som har vart värst det var i samband när han kasta ut mig från huset.
Jag hade inte vart där ute på ca 3 veckor bara för skolan hade dragit igång och jag orkade inte höra hans snacka om mor och så, så jag håll mig bort. Hur som helst när jag kom ut en dag på fredags kvällen så märkte jag att någon hade sovit i min säng ( Alla tjejer vet att ens tjejs rums är topp privat ) Jag ville i vilket fall ha mitt rum för mig själv. Men när jag märkte att någon som hade legat i min säng så gick jag upp till far som var på övervåningen och fråga om någon hade sovit i mitt rum och ha svara ja. Och jag sa direkt jag vill inte det, det är mitt privata område. Och jag sa allt lugnt så han skulle förstå. Och han direkt börja skrik. - DU FÅR FAN TA OCH ACCEPTERA DET, sover någon över här och ditt rum är ledigt så sover dem där! Och jag blev sp förbanad så jag stack ner till mitt rum och skrek efter att - Jag vill inte att nån ska sova i mitt rum, det är mitt privata område. Sen efter ett par minuter kom han efter och kom in på mitt rum och skrek som en dåre på mig! Om massa saker, att jag var helt dum i huvudet och att jag var ett jävla skit unge på 16 år och att allt i mitt rum hade kommit från han och företaget han hade då. Men NEEJ! En del saker har jag köpt själv plus fått i fördelsepresent! Så vet i fan vad han babla om! Sen skulle jag sticka ut för att ringa min älsta farbror så han kunde komma och hämta mig så jag kunde åka in till mor. Och när jag skulle ut och ringa så hota min far med att jag inte fick gå ut och att han skulle ändå komma ifatt mig osv. Efter jag ringt min farbror så gick jag in och packa ihop lite kläder och så, sen åkte vi in. Och en annan sak bråken handla om var att han skulle ha mitt rum som kontor så jag skulle ta ett annat. Och jag bara neej, glöm det! Det är mitt rum, det är min trygghet. Men det var redan klart så då sa jag att jag flyttar här ifrån för han skulle ändå kasta ut mig! Sen dröjde det och vi fick inte komma ut och hämta sakerna. Sen den 6/ 10 07 ståg alla mina saker ute på gården, ALLA mina saker. Kul det va, näe det var det verkligen inte. Jag fattar inte att ens egna far kan kasta ut sitt barn så där, helt sjukt! Och herregud vilket helvete det var min lille bror grät för far hade tvingat honom att hjälpa och ta ut sakerna och så. Och aha, vad ska man säga. Jag har en sjuk jävel till far! Sen dagarna efter skicka jag sms och fråga om han var stolt nu efter det han gjorde. Sen tre-fyra dagar efter ringde jag honom och fråga honom om han var stolt över att ha förstört för sin dotter och då var farmor där ute så jag fick rena ramma utskällningen av henne! Jätte roligt, ni kan ju gissa vad jag håll på och göra efter det. Jag håll på och ta livet av mig, MITT EGNA LIV! Tack vare min far och farmor, det var ju verkligen en rolig uppleverse! Hur som helst jag hade ingen kontakt med honom fram till julen då han ringde och håll på, sen sa han att han hade en hjärn tumör och att hans läkare hade sagt att han hade 8 månader kvar att leva. så då blev jag ledsen och tog tillbaka den. Men den håll nästan ett år, bra jobbat va. Och jag tänker inte gå in på varför kontakten släppes med honom igen för har med en annan person att göra också. Och den personen vill säkert inte att jag ska skriva varför.
Men sens den 12/12 2008 har jag inte snackat med honom! Och jag vill aldrig mera göra det heller, han har svikit mig så stark. Och har suppat alla sina chanser! Så, under snart 9 månader har jag vart far-löst. För jag har ingen far längre. Jag ska vara ärligt, jag skulle vilja se honom död! En kompis mamma som också är en kompis till familjen dog nu den 31/1 2009. Jag hade önskat att det kunde vart Jan istället " min så kallade far " Så mycket hatar jag honom!
Så säger bara så här! En del borde verkligen inte få skaffa barn. Så synd att världen ska se ut så här med att massor med barn ska bli svikna och få en otrygg uppväxt! Barnen är verkligen inte värda det, dem har inte gjort föräldrarna nått!
Och hjärn tumören min far snacka om, är troligtvis en lögn! För han är egentligen frisk! Och har ljugit om saker som han ska göra i norrköping som inte ens finns!
Men aha, detta är en del av mig upplevelse av att bli sviken av ens egna far!
Min far har egentligen aldrig redigt vart den far jag vill han ska vara. Men visst, jag mins inte så mycket under barndomen. Men när man börja bli mera stor och börja förstå saker märkte jag att min far var egentligen inte ens sån trogen far ett barn vill ha. Jag mins visa saker från när man var liten. Och en sak som jag kommer dela med mig av var en gång när jag var runt 5-7 år. Vi var någon stans mins inte vart, och när vi skulle åka hem så stanna vi vid Hageby i Norrköping och skulle köpa McDonal's mat och isen var slut och läsken smacka verkligen äckligt och jag klaga verkligen på det. Till slut med far så otroligt arg så han gick ut bilden som kom och öppna dörren där back jag satt och tog drickan ifrån mig sedan kasta den i marken och gick iväg! Heregud, vad jag började gråta då. Liksom hur dum får man vara! Jag är var ett litet barn och en förälder gör så där, det är ju bara helt sjukt! Tycker jag i vilket fall, som förälder måste man verkligen ha tålamod men det har ju inte min far, det märkte man ju då! Och min mor blev arg på min far för att han betede sig så, hon tyckte ju bara det var så fel. Och självklart börja dem bråka i bilen när vi va på väg hem! Liksom det var verkligen inte så roligt för min del, jag som var så liten.
Och under uppväxten med min föräldrar var ganska förjävligt min far tryckte alltid ner min mor och sa duma saker ibland att hon var fett osv ( Hon var väldigt överviktig innan dem sepaera ) Hur som helst, jag är uppväxt med skrikande föräldrar tack vare min far! Ingen trygg uppväxt för min del! Men sen är det självklart att det alltid inte vart dåliga stunder. Har även varit bra stunder som när vi åkt på semester och haft det roligt hela familjen, men även där har man alltid bråkat nån gång och någon har blivit sjuk förbanad på den ena, så finns faktiskt mest dåliga stunder för min del! Så lite om uppväxten min far som man inte kände sig ett dug trygg med, VERKLIGEN jätte roligt uppväxt från hans sida, INTE! Finns verkligen mycket att berätta om min far och hans dåliga sidor, men jag håller mig till det som har tagit på mina krafter mest annars blir det så mycket att läsa.
Efter seprationen av mina föräldrar :
1/1 2007 Sa min mor till far att hon ville sepaera för hon orka inte mera, hennes känslor hade försvunnit för honom för länges sen. Men hon levde kvar med honom pga Mig och mina två bröder. Men tills slut orka hon inte efter ett stort gräll dem hade haft. Och så börja verkligen mitt helvete mellan mig och min far! Jag fick alltid vara förmedlanden mellan dem för jag var ju tjej, jag fatta mera än mina bröder plus jag håll mig neotral ( hur nu det stavas ) Det finns två kvällar jag verkligen inte glömmer! Ena gången var typ ibörjan efter dem gjort slut och min mor inte hade flyttat från huset än. Sahra, " en kompis från norrköping " hade typ landställe där ute jag bodde och jag var hemma hos henne. När jag plötsligt hör hundar skäller och det var ju våra. Dem hade på nått sätt sprungit ut och börjat skälla och dem var ute på vägen, liksom vägen alla tre och det var mörkt ute. Dem kunde ju ha blivit på körda så jag tog cyklen och cykla som en dåre så ingen bil skulle hinna före! Och jag tog in dem och skrek upp till övervåningen där alla var att dem hade dragit ut och ståg på vägen. Och mamma bara typ sa ; aha okej, bra. Och jag hörde ju direkt att nått var fel så jag sprang upp. Och min idiot till far hade tagit hennes mobil så hon inte skulle kunna ringa eller sms någon och speciellt inte hennes syster som hon hade snackat mycket med. Och jag blev så förbanad och sa direkt att hon skulle ge mobilen till henne och far håll på och så. Till slut kasta han typ mobilen på henne och när hon reste på sig knuffa far min mor i vägen ( hon ramla inte, men nästan ) Och jag blev så jäkla arg på honom så jag sa nått ( mins inte nu idag va jag sa, men var nått dumt ) och han blev skit arg och tog tag i mig och sa tillbaka nått. Sen typ vad jag mins så sa jag att jag inte ville ha nått att göra med honom! Sen sprang jag ner, ut och leta efter cyklen jag glömt vart jag ställt. Sen kom jag på, den ståg ju ute vid vägen, så jag sprang till dig och märkte att far kom efter och jag skulle inte hinna på cyklen och cykla iväg till Sahra igen så jag fortsatte att springa och det var ju ingen ide, far kom ju ändå ikapp. Och han tog tag i mig SKIT HÅRT i handleden och bara släppa mig in på mitt rum, och all dem andra typ kom efter till mitt rum och där skirker han ut 3 cm från mitt ansikte att han hade tagit med sig luftgäveret och hade tänkt att skjuta sig själv natten innan. Och jag bara blev helt stum, mins inte ett skit av vad jag sa tillbaka mins bara att jag tänkte att han är ju helt dum i huvudet! Liksom ofta att ens förälder säger så till ens barn! Hur sjuk får man vara?
Den andra saken som har vart värst det var i samband när han kasta ut mig från huset.
Jag hade inte vart där ute på ca 3 veckor bara för skolan hade dragit igång och jag orkade inte höra hans snacka om mor och så, så jag håll mig bort. Hur som helst när jag kom ut en dag på fredags kvällen så märkte jag att någon hade sovit i min säng ( Alla tjejer vet att ens tjejs rums är topp privat ) Jag ville i vilket fall ha mitt rum för mig själv. Men när jag märkte att någon som hade legat i min säng så gick jag upp till far som var på övervåningen och fråga om någon hade sovit i mitt rum och ha svara ja. Och jag sa direkt jag vill inte det, det är mitt privata område. Och jag sa allt lugnt så han skulle förstå. Och han direkt börja skrik. - DU FÅR FAN TA OCH ACCEPTERA DET, sover någon över här och ditt rum är ledigt så sover dem där! Och jag blev sp förbanad så jag stack ner till mitt rum och skrek efter att - Jag vill inte att nån ska sova i mitt rum, det är mitt privata område. Sen efter ett par minuter kom han efter och kom in på mitt rum och skrek som en dåre på mig! Om massa saker, att jag var helt dum i huvudet och att jag var ett jävla skit unge på 16 år och att allt i mitt rum hade kommit från han och företaget han hade då. Men NEEJ! En del saker har jag köpt själv plus fått i fördelsepresent! Så vet i fan vad han babla om! Sen skulle jag sticka ut för att ringa min älsta farbror så han kunde komma och hämta mig så jag kunde åka in till mor. Och när jag skulle ut och ringa så hota min far med att jag inte fick gå ut och att han skulle ändå komma ifatt mig osv. Efter jag ringt min farbror så gick jag in och packa ihop lite kläder och så, sen åkte vi in. Och en annan sak bråken handla om var att han skulle ha mitt rum som kontor så jag skulle ta ett annat. Och jag bara neej, glöm det! Det är mitt rum, det är min trygghet. Men det var redan klart så då sa jag att jag flyttar här ifrån för han skulle ändå kasta ut mig! Sen dröjde det och vi fick inte komma ut och hämta sakerna. Sen den 6/ 10 07 ståg alla mina saker ute på gården, ALLA mina saker. Kul det va, näe det var det verkligen inte. Jag fattar inte att ens egna far kan kasta ut sitt barn så där, helt sjukt! Och herregud vilket helvete det var min lille bror grät för far hade tvingat honom att hjälpa och ta ut sakerna och så. Och aha, vad ska man säga. Jag har en sjuk jävel till far! Sen dagarna efter skicka jag sms och fråga om han var stolt nu efter det han gjorde. Sen tre-fyra dagar efter ringde jag honom och fråga honom om han var stolt över att ha förstört för sin dotter och då var farmor där ute så jag fick rena ramma utskällningen av henne! Jätte roligt, ni kan ju gissa vad jag håll på och göra efter det. Jag håll på och ta livet av mig, MITT EGNA LIV! Tack vare min far och farmor, det var ju verkligen en rolig uppleverse! Hur som helst jag hade ingen kontakt med honom fram till julen då han ringde och håll på, sen sa han att han hade en hjärn tumör och att hans läkare hade sagt att han hade 8 månader kvar att leva. så då blev jag ledsen och tog tillbaka den. Men den håll nästan ett år, bra jobbat va. Och jag tänker inte gå in på varför kontakten släppes med honom igen för har med en annan person att göra också. Och den personen vill säkert inte att jag ska skriva varför.
Men sens den 12/12 2008 har jag inte snackat med honom! Och jag vill aldrig mera göra det heller, han har svikit mig så stark. Och har suppat alla sina chanser! Så, under snart 9 månader har jag vart far-löst. För jag har ingen far längre. Jag ska vara ärligt, jag skulle vilja se honom död! En kompis mamma som också är en kompis till familjen dog nu den 31/1 2009. Jag hade önskat att det kunde vart Jan istället " min så kallade far " Så mycket hatar jag honom!
Så säger bara så här! En del borde verkligen inte få skaffa barn. Så synd att världen ska se ut så här med att massor med barn ska bli svikna och få en otrygg uppväxt! Barnen är verkligen inte värda det, dem har inte gjort föräldrarna nått!
Och hjärn tumören min far snacka om, är troligtvis en lögn! För han är egentligen frisk! Och har ljugit om saker som han ska göra i norrköping som inte ens finns!
Men aha, detta är en del av mig upplevelse av att bli sviken av ens egna far!
