Mamma Sofie och Dotter Melinda <3

Bild i vecka 33

Bild i vecka 32

Nu har bebisens fingrar och tår naglar.

Det är sjukt vad jobbigt det är att må så dåligt! Nu efter jag blanda mat till Hera och Diva, så brast det bara för mig. Dem fick lite av maten vi åt förut och när man skulle dela upp det, näe fy fan vad jobbigt det blev. Liksom nu ska man bara mätta två magar och inte tre! Jag mår så dåligt så att jag inte vet vart jag ska ta vägen! Jag önskar verkligen att Skrållan hade vart här nu! Jag vill verkligen ha henne! Jag saknar henne så fruktansvärt mycket. Hon betyde verkligen massor för mig. Och hon var så speciell så ingen kan ens förstå det. Och ingen kan ens förstår hur jag känner och hur jag mår. För ingen förutom jag vet hur mycket hon betyde för mig och hur speciell hon var för mig. Näe usch, det här är bara så hemskt allt. Och jag saknar även Andreas så mycket, vill ha honom här så han kan bara hålla om mig! Jag har verkligen ALDRIG mått så här dåligt! Det här är VERKLIGEN det hemska jag vart med om! Ohh, jag saknar Skrållan så otroligt mycket, vill ha henne här! Hela dagen har man haft henne i ens tankar och fantiserar om att hon ligger på sin bädd och att hon kommer in hit till datorn när jag sitter här. Att hon ligger utanför badrummet, mitt rum och data rumet och bara tjuter efter att jag ska komma och öppna. Jag orkar bara inte mera, jag vill bara somna in själv eller bara vrida tillbaka tiden tills då vi hämta henne! Jag mins som det vore igår som vi hämta henne. Det här är verkligen förjävligt! Hon har vart borta nu över ett dygn och det känns så overklig! Känns som hon är här fast man inte ser henne. Varför kan inte hundar leva längre för?

Idag är den dagen man har väntat på sedan December månad 09. Idag runt klockan 16.00 kommer älskade Skrållan få somna in och få träffa Sussi och Nisse uppe i himelen igen. Hoppas dem både tar emot henne bra, Sussi kommer iallafall göra det. Det vet jag! Men fy fan vad jobbigt det är just nu, jag mår verkligen skit dåligt! Det finns inget liv för mig utan Skrållan, det är en mardröm man lever i nu. Men även om det är så sjukt jobbigt så är det rätt beslut nu jag och mor har tagit. För hon lider ju när hon halkar, ramlar och rycker till så mycket. Plus vi får vara glada över att vi haft henne 2 månader än vad vi hade trott. Men usch, så otroligt jobbigt! Jag vill bara sova bort denna dag, känns så otroligt jobbigt om mindre än 3 timmar ska man åka med henne till Söderköping och låta henne få somna in. Men det kommer säkert bli skönt för både henne och mig och mor. Får alla lider så otroligt mycket pga att hon ramlar så mycket nu och ibland inte alls kan gå ner för trappan när man ska ut med dem. Och det kommer bli tomt med bara två hundar här hemma, men så äre alla födds och alla dör. Hon är trotts allt 13 år, 4 månader och 13 dagar nu idag. Det är liksom en och en halv månad kvar tills hon är 13 år och 6 månader. Så hon är otroligt gamal nu. Plus dagen som det är dags för henne kommer ändå komma förr eller senare. Och det är bäst att göra det nu, för man vet aldrig kan hända henne nått så att vi blir tvunga att skjuta henne och skulle det bli så, så skulle jag ALDRIG förlåta mig själv att man lätt det gå så långt! Som det blev med Sussi som fick epelici "hur nu det stavas" anfall. Plus det är skönare att ändå göra det innan Andreas kommer hit. Det är säkert inte roligt för honom heller att vara här medan jag och mor mår så otroligt dåligt. Men idag blir det dags för henne att somna in iallafall och det är nog det bäsat för hennes del även om man har svårt att få in det i ens hjärna! Så nu är det lite mera än tre timmar kvar för henne i sitt liv som hon ändå left länge. Men jobbigt är det, och jobbigt kommer det bli när hon får insömnings sprutan. Men ska bli skönt att få slut på all lidadet. Hon kommer få det bättre uppe i himelen, hos Sussi och Nisse. Och nu ska jag ta all min tid till Skrållan dem sista timmarna hon har kvar. Och ta massa foton till minnerna som kommer bli efter idag.

Uträkning utgår från dagens datum: Lör 13 mar 2010.

Din graviditet startade Ons 12 aug 2009.
Din menscykel är ca 28 dagar
Du blev gravid ungefär Ons 26 aug 2009 (ägglossningen).

Du är på dag 214 av 280. (76,4%).

 

Bild i vecka 31

Nu kan bebisen vända huvudet från sida till sida.

Uträkning utgår från dagens datum: Lör 6 mar 2010.

Din graviditet startade Ons 12 aug 2009.
Din menscykel är ca 28 dagar
Du blev gravid ungefär Ons 26 aug 2009 (ägglossningen).

Du är på dag 207 av 280. (73,9%).

 

Det finns två personer i mitt liv som jag verkligen inte klarar mig att leva utan, och det är la inte så svårt att lista ut vilka dem två är? Jo Andreas, och våran lilla krabat! Jag älskar dem både nått så otroligt mycket, och jag kan verkligen inte tänka mig ett liv verken utan Andreas eller krabaten. Andreas som är mitt livs kärlek, som jag träffade när jag var 17 år. Och det kunde jag aldrig tro då att vid sin 17-åringa ålder skulle träffa sin kärlek och få uppleva det ändå öde man har i sitt liv. Men bara för han är mitt öde och mitt livs kärlek så kan ändå den dagen komma som det tar slut på. Och bara dem tankarna får mig att må så förbaskat dåligt! Bara ett liv utan Andreas, det finns bara inte! Ovs om jag har den lilla krabaten, jag klarar inte att bara ha en av dem i mitt liv. Jag måste ha dem både två, för att ens orka med mitt liv! Och skulle det bli så att det skulle ta slut mellan mig och Andreas, så skulle jag aldrig NÅGONSIN träffa en ny kille! För i mitt liv existerar inte någon annan kille än Andreas. Det var kärlek vid första ögonkastet och sånt upplever man bara en gång i sitt liv! Och håller inte kärleken på nått konstigt sätt så finna det ingen mening med att träffa en ny! Och tanken av att träffa en ny om det skulle ta slut, äcklar mig så jäkla mycket! Lustigt va? Hur nått kan äckla än så otroligt mycket! Men jag tycker inte ens om att få en kommentar av nån annan kille än Andreas som säger att man ser bra ut! För jag vill inte ens höra det! Den ändå jag vill höra det av är Andreas! Jag blir bara så vansinig om nån annan skriver nått om hur man ser ut! Så därför har jag gästlösen på min "bilddagbok" I fall nån kille skulle få för sig att skriva nått!

Om 74 dagar är det beräknat för våran lilla krabat att föddas, och jag kan inte säga med ord på hur mycket jag längtar efter den dagen det verkligen är dags för förlossning! Och nått som verkligen skrämer mig är om Andreas inte är här uppe just då, för det kan ju sättas igång tidigare, då han inte är här! Jag vill inte att han ska missa den stora upplevelsen som kommer ske den dag det då är dags! Det skulle totalt förstöra mig!

Andreas 
Den 21 augusti 2008 var då vi träffades och efter ett tag beslöt oss för att det ska bli vårt datum. Och nu 1 år, 6 månader och 13 dagar efteråt är vi fortfarande tillsammans och väntar vårt första gemensama barn och du förstår nog inte hur evigt glad jag är över det! Äntligen säger jag bara, äntligen är min dröm sann om att jag bär på ditt barn som kommer om 74 dagar ( enligt BF ). Vad ska jag säga? Jag kan verkligen inte med ord säga dig hur mycket jag älskar dig, och hur mycket du betyder för mig, det ändå sättet är att visa det för dig! Men när? Jag vill verkligen göra det nu, jag vill verkligen att du kommer hit Andreas! JAG VILL HA DIG HÄR! Det har gått 25 dagar sens vi träffades senast. Och om 3 dagar var det en månad senast vi sågs. Och jag vet inte vad du känner för det och hur det vart för dig! Men för mig har det vart ett rent HELVETE! Jag saknar dig så förbaskat mycket, så jag vet inte vart jag ska ta vägen! Jag kan inte sova om nätterna bara för att jag har en så lägntan och saknad till dig! Jag känner mig helt otroligt rädd för att gå och lägga mig i sängen bara för att jag känner mig så otrygg, ensam, orolig och så otroligt rädd! Andreas lyssna på vad jag har att säga dig! Jag älskar dig mera än något annat, och du betyder verkligen allt för mig! Och då menar jag allt! Ett liv utan dig, det finns verkligen inte i mina ögon eller i mitt huvud! ANDREAS ROGER FRANSSON, JAG ÄLSKAR DIG VERKLIGEN MERA ÄN VAD ORD KAN FÖRKLARA. Snälla älskade hjärtat, när kommer du upp? Jag vill ha dig hos mig! Jag vill känna din närhet, jag vill ligga brevid dig i sängen och bara få mysa med dig! Andreas, hoppas du förstår. Du är verkligen mitt ALLT! Och som sagt, jag älskar dig verkligen. Det finns inget liv utan dig! Jag ber dig! Ta in det jag säger till dig!

Älskade lilla krabat
Den 24 september 2009 var datumet jag fick reda på att jag bärde på dig inuti min mage. Och det beskedet var så otroligt chockade, får det kunde jag aldrig i min blekaste anning förstå att det skulle inträffa att jag skulle bli gravid med just dig. Orden räcker inte till för hur otroligt glad jag blev för detta besked jag fick den dagen. Och jag mins som om det vore igår, men det är ju inte igår jag fick reda på det, om 19 dagar så var det 6 månader sedan jag fick reda på att jag och din far vänta dig. Och snart kommer du om 74 dagar. Och jag är bara så lycklig för att ha dig inuti min mage och känna dina sparkar och hur elak du är mot mig som ligger på min blåsa hela tiden så jag kan knappt inte ens åka och handla i nån timme förens jag måste gå på toan. Men även om det kan vara lite jobbigt ibland så bryr jag mig inte. För mamma älskar dig så otroligt mycket! Du och din far är mitt liv! Och tankarna om att jag forstfarande kan förlora dig gör mig så otroligt ledsen! Jag vill bara att förlossningen ska gå bra och du föds utan problem under förlossning och helt frisk! Och va inte elak bara och ha huvudet mot fel håll! Jag längtar verkligen efter dig mitt älskade barn! Och din far längtar också väldigt mycket efter dig! Du ska vara glad över att du har honom som din far. Han kommer göra precis allt för att du ska få ett bra liv. Och det kommer jag också göra! Du kommer verkligen få en bra uppväxt ovs om dina föräldrar är tillsammans eller inte. Det lovar jag dig! Mamma älskar dig verkligen hjärtat, och längtar efter dig nått otroligt mycket! Fortsätt nu och sparka mig mycket om dagarna, och din far kommer förhoppningsvis upp snart och pratar med dig. Vi både älskar dig så otroligt mycket vårt älskade kära barn.

Mina två älsklingar
Älskar er två över allt annat
Det är ni två som gör så att mitt hjärta slår och att jag tar mina andetag för varje dag
Ni betyder verkligen allt för mig, mera än vad som kan förklaras med ord

21 Augusti 2008 var den dagen jag såg dig sittandes där på 113 brevid din syster men som jag då trodde kunde vara din flickvän.

Det var onsdag den 21 augusti 2008 runt 15.00 tiden på dagen, som jag och Sandra.K skulle åka hem till mig för att fixa oss lite till Augustifetsen som är varje år i Norrköping. Vi stog och vänta i evigheter på bussen, den var ca 10-15 minuter försenad. Bussen var fult av folk som det brukar vara. Men det är inte varje dag man fastnar med blicken på en person. Personen som jag fastna min blick på var en otroligt söt kille, med grönt linne och en svart keps med massa mönster och någon text på. Jag sa till mig kompis ; Hallå, kolla han där i grönt linne visst var han söt? Hon svara tillbaka ; ahh. Jag försökte vara lite deskret, men jag tror nog inte alls att jag lyckades med det. Min blick på honom var fast! Hageby centrum hållplats kom och där denna kille gick av med en tjej och en till kille. Och även då var min blick verkligen fast på denna otroligt söta kille. Jag kolla på honom tills jag inte såg honom mera, när bussen åkt vidare. Och då blir man ju så där duster, att man aldrig kommer se honom igen. Men ikke, det skulle inträffa igen att jag skulle få se honom.

Vi hade kommit hem till mig fixa oss lite, tog lite kort. Sedan sa jag till Sandra.K innan vi skulle åka ner till stan för att äta, att jag måste bara kolla min BDB där jag då fått ett privat medelande av en kille som hade skrivit 2 dagar innan ( 19 Augusti 2008 ) Han hade svarat tillbaka på det gamla medelandet vi hade skrivet. Sen så läser jag bara ; Såg dig på bussen för mindre än en timme sen asså runt 15.00 tiden. " Sandra.K bara skriker rakt ut" Jag blir helt till mig när hon gör det. Jag förtsätter och läsa ; Jag hade grönt linne och en keps på mig. Och jag blev helt tagen, jag hade alltså spanat in en kille på bussen till tusen och hade ingen anning om vem han var, men det visa sig att det var den killen som hade skrivit till mig på BDB två dagar innan.

Jag blev verkligen på honom, sa att han skulle adda min msn, där vi prata lite och jag sa att jag verkligen hade spanat in honom på bussen. Sen skulle jag och Sandra.K dra oss ner till stan. Och killen skrev tillbaka ; Aa okej, men hör av mig sen ( eller hur det nu va han skrev ) Och jag direkt trodde ju att han ville ses, så jag gav mitt nummer och sa att han skulle ringa mig sen när han också var nere på stan. Och det tog inte så långt tid innan han gjorde det. Jag stog i kassan på Mcdonald´s då min mobil ringde, ett nummer jag inte kände igen. Men det var denna kille då som ringde mig. Vi prata lite och sa att vi kan ju ses sen. Det dröjde runt en timme kan jag tro då jag sms och fråga om vi kunde ses, för jag och Sandra.K skulle träffa en kompis till mig och hans kompis. Han ville egentligen ses senare, men jag skrev att jag inte kunde då. Så vi sågs och det mötet glömmer jag aldrig. Han var så blyg, stackan. Så jag prata mera med hans syster och hennes kille än vad jag gjorde med den otroligt söta blyga killen. Så vi prata lite, sedan gick vi och åkte karusell tillsamman. Och jag drog upp honom i en egen så vi åkte bara vi två, för jag ville dels vara lite själv med honom. Jag var verkligen nyfiken på denna person jag precis hade träffat.

Klockan gick, vi fortsatte och vara. På väg ner till där raketerna va så möte vi Micke och hans kompis, sa typ bara hej sen så drog dem eftersom vi fortfarande va med dem här andra tre personerna. När vi nu hade hittat en plats att sitta på där raketerna skulle vara så satt jag bara mig i honom knä och bad honom massera mig ( Stackan, jag var ju verkligen på honom ) När allt var klart och ingen mera fanns att kolla på så var det bara jag Sandra.K och denna kille eftersom hans syster och hennes pojkvän hade dragit. Vi skulle gå hem. Hans syster bodde ca halva vägen från vad det är hem till mig från stan. Så när vi var där utanför och skulle säga hej då, så vägra han säga det. Han sa att han skulle följa oss hem, att han inte tillät oss gå själva. Så håll vi på ett tag. Sedan sa jag, men okej då. Vi går hem och hämtar min hund sedan går vi halva vägen var. Men när halva vägen hade kommit mellan hans systers hem och mitt så vägra han fortfarande att släppa oss utan hans tillsyn. Så vi fastna vid ett dagis, där vi satt och prata om oss själva och lite om hur vårt liv har vart. Klockan gick, det blev sent och uttråkande och bara sitta där. Så jag sa att vi kan gå hem till mig och kolla film, vilket vi gjorde. Sandra.K tog den två-sitts soffan medans jag och killen tog tre-sitts soffan. Vi satt på en film, sedan efter ett tag så fråga jag honom bara om det var lugnt ifall jag fick lägga kuddar på hans knä och jag fick lägga mig på kuddarna. Och det fick jag. Och efter ett tag så började han pilla med mitt hår, och jag blev helt till mig och kände lite hur förälskad jag blev i honom trotts att vi bara hade känt varandra i några timmar.

En film hade gått, så då tog vi en ny film då efter ett tag min mor kom ut från sitt sovrum och var sur eftersom det var skola dagen där på. Och han sa att han nog ska ta och gå hem till sin syster nu. Jag bara okej, men då följer vi dig. Han direkt, ne jag klarar mig. Tjejer ska inte vara ute så här sent själva. Så jag bara, nehe men då får du sova här då. Så tre stycken i en 120 säng blev det denna natten. Jag låg självklart i mitten Jag var så trött så jag blev helt flum så jag skratta och håll på sedan börja även Sandra.K till slut somna dem både och jag låg vaken, men efter ett tag så somna jag också. På morgonen rinde Sandras mobil och det var dags att gå upp till skolan, men nee inte för min del. Jag ville ju vara med denna söting jag precis hade träffat. Han sa att han skulle nog till badhuset så jag hakade på ( Och det kan jag säga, jag måste vart sjuk då, jag visar mig aldrig osminkad och i bikina för en kille jag precis träffat ) Men vi åkte till badhuset iallafall där vi var i flera timmar och hade det lite mysigt i bubbelbadet. Och jag mins det verkligen som om det skulle vart igår.

Sen var det ju dags att dra sig hemmot. Men vi skulle ju ses senare på kvällen. Så jag åkte hem och han drog till sin syster. Hemma väntade jag på att tiden skulle gå och det skulle bli kväll och det kändes verkligen som flera år innan jag och Sandra skulle åka hem till hans syster för vi skulle dricka lite. Men äntligen så kom ju det klockslaget så vi tog bussen. När vi var där så snacka vi lite, lyssna på musik. Sedan efter ett tag åkte vi ner till stan och gick lite sen så åkte vi en snur karusell där jag och killen åkte tillsammans. Så lycklig jag var då. Timmarna gick, vi följde med Sandra till bussen eftersom hon skulle hem. Sedan så gick vi hem till mig och han sov över.

Dagarna gick, vi såg varje dag och han sov hos mig varje natt. Det blev den 29 augusti då jag fick ett otroligt sött sms av honom där det stog ;

" Vad jag saknar dig älskling. Hatar att vara utan dig. Du är den bästa jag har träffat.! Om inte du kom in i mitt liv så hade jag inte vart här längre. Som sagt du kom in i mitt hjärta då jag hade det som värst och det e jag så himla glad över.! Gillar verkligen dig gumman lilla <3 "

Och där hade vi inte ens sagt att vi var tillsammans, men jag mins verkligen den dagen jag fick smset, var på
morgonen då jag hade matte lektion. Och jag blev så beröd av det gulliga smset. Två dagar innan ( asså den 27 augusti ) Hade jag insätt att jag blivit kär i honom, och efter jag fått dett gulliga sms så insåg jag att detta måste nu bara leda till nått annat än bara kompisar så vi typ var då.

Vi hade inte alls känt varandra länge med den 30 Augusti drar jag upp om vi ska vara tillsammans eller inte när vi låg där i sängen. Så vi prata lite och beslöt oss för den 21 Augusti ( eller var nog mera jag som gjorde det ) Men så blev det, den dagen vi träffades på, blev även vårat datum.

Och vad ska man säga nu har vi vart tillsammans i 1 år 6 månader och 10 dagar och vi väntar vårt första barn som ska komma den 18 Maj 2010. Och Andreas, jag älskar dig verkligen.

Den dagen vi träffades på, inträffade mitt öde i mitt liv, mitt ända öde jag har i mitt liv! Det blev min bästa dag jag någonsin haft. Det blev ju du och jag älskling. Du kan nog inte föstå hur mycket jag verkligen älskar dig och hur mycket jag älskar att vi ska ha barn tillsamman om 76 dagar. Jag är så glad och stolt över det.

Andreas, du är det bästa som någosin har hänt mig, du är mitt liv! Du gör så att mitt hjärta slår, att jag kan ta mina andetag dag in och dag ut. Du betyder så otroligt mycket för mig. Jag trodde aldrig att jag och den söta killen skulle bli tillsamman. Men det blev vi, och ovs om vi bråkar mycket så älskar vi verkligen varandra och kan inte leva utan varandra. Du betyder så otroligt mycket för mig älskling. Du är den rätta för mig. Och jag hoppas verkligen du kan förstå detta, hur mycket jag verkligen älskar dig, hur mycket du verkligen betyder för mig!

Andreas Fransson, 21 Augusti 2008 blev det vi och så ska det förbli! <3

Jag älskar dig över hela mitt hjärta.. <3

Bild i vecka 30