Tio månader av saknad
Idag är det tio månade sedan Skrållan togs bort och fy fan hemskt! Vill bara ha henne tillbaka nu! Mår så förbaskat dåligt utan henne. Usch gå bara inte att skriva innan jag börjar stor böla saknar henne så förbaskat mycket så vet ibland inte vad jag ska ta mig till. Händer ganska ofta jag bara bruter ihop utan att kunna slut för att hon är så saknad. Hon var en sån fin hund. Jag älska henne så otroligt mycket. 13 år fick jag med henne och fy att få leva utan henne resten av mitt liv är hemskt. Jag orkar ibland bara inte, men vad ska man göra?! Bara att gilla läget. Men en sak vet jag iaf så jag känner nu. Jag ska aldrig mera skaffa hund. Skrållan, min älskade Skrållan jag saknar dig så otroligt mycket, vi ses igen om många,många,många år!
Vila i frid älskade Skrållan <3
Saknaden är verkligen stor
Sista natten nu i Oskarshamn, imorgon biti blir det hemfärd till Norrköping igen. Och det känns verkligen lustigt, älskade Skrållan finns ju inte där hemma och tanken på det får mig att verkligen vilja stor böla. Men lite svårt att gråta när man inte är hemma. Det är sjukt 1 månad och 10 dagar har gått sedan hon somna in, men jag har verkligen inte alls accepterat det än! Saknaden till henne växer sig större för varje dag som går. Jag önskar verkligen att hon fanns vid livet, men hur mycket man än önskar så kommer hon aldrig att göra det. Och det svider så otroligt mycket i hjärtat att veta att hon aldrig kommer tillbaka i livet. Att man aldrig får röra vid henne, klappa henne, gå ut och gå med henne, gosa med henne och allt man gör med ens hund. Jag saknar henne verkligen så otroligt mycket! Jag vill verkligen ha henne tillbaka i livet, jag vill så gärna träffa henne igen! Om man bara hade den makten så att man kunde väka de döda till livet igen! Ne, nu kommer verkligen snart tårarna så bäst att sluta nu innan tårarna börjar spruta ut från ögonen.
En vecka och en dag av sorg och saknad
För en vecka och en dag sedan så var vi på klinken med Skrållan. Hon hade vid denna tid ca fått den lugnade sprutan. Som man får innan själva avlvnings sprutan tas. Och det har verkligen vart det fruktansvärt jobbig vecka. Jag har verkligen aldrig mått så här dåligt! Ärligt talat så vill jag bara somna in själv får att bara få vara med Skrållan! Verkligen ingen kan förstå hur mycket honom betyde för mig! I 13 år så hade jag, från att jag var 6 år. Det här har verkligen tagit på mitt psyke, jag har svårt med allt just nu. Klarar knappt av nått! Det ändå jag vill är att få sova och vakna upp med Skrållan brevid mig! Allt känns bara så förjävligt nu, jag mår skit dåligt! Har otroligt svårt att sova och äta. Inatt så brast det verkligen ut för mig! Jag låg i stort sätt hela natten och bara grät! Jag klarar knappt av livet just nu. Allt jag vill är att ha Skrållan hos mig! Helvete vad jag saknar henne! Snacka om att detta är jobbigt! Jag har verkligen suttit nu och gråtit under tiden jag skrivit detta inlägg! Allt jag vill, är att ha Skrållan hos mig!
Min älskade Skrållan <3
( Va bland det sista kortet på henne i henne liv )
Känns som att jag drömmer
Nu har två nätter gått utan Skrållan, och det känns som att jag förtfarande är i en dröm om att hon inte finns längre. Det här med avlivningen har verkligen gått så att jag gått under. Min hjärna fungerar inte alls, jag är helt lost! Just nu sitter jag i skolan och arbetar lite, men det går väldigt trögt. Jag kan verkligen inte alls tänka, jag kan inte läsa och jag kan inte skriva! Detta är bara så otroligt jobbigt! Precis som att leva i en mardröm. Saknaden efter Skrållan är verkligen så otroligt stor. Liksom, jag kommer aldrig få träffa henne igen förens jag själv somnar in för evigt. Jag vill verkligen ha henne hos mig nu! Och imorse när jag stog och kläde på mig inne i badrummet, så hörde jag verkligen hennes tjutade utanför. Och det var så läskigt! För hon finns ju inte längre, men det var precis som att hon låg utanför badrummet och bara väntade på att jag skulle komma och öppna och hälsa på henne. Men ingen Skrållan fanns där när jag öppnade. Och ingen Skrållan på bädden där hon oftas låg. Ingen Skrållan någonstan, bara uppe i himelen. När jag bara tänker på sista minuten innan hon somna in gör så att jag verkligen får en stor klump i halsen och det känns som att man får tusen kniv hugg i hjärtat. Allt är verkligen förjävligt just nu! Och jag mår så förbaskat dåligt! Och har jätte svårt med att äta, och det gör så att man känner sig som en usel människa eftersom jag har ett liv i magen som måste matas. Men den första tiden är ju tufast, och imorgon är det 2 månader kvar till BF och jag vill bara ha vår. Jag vill kunna hålla mitt barn i min famn nu! Jag vill att han/hon ska komma, så att man kanske kan må nått bar igen! Men just detta med Skrållan, kommer ta väldigt långt tid innan jag kan acceptera att hon inte finns längre hos oss. Så kommer ändå må skit nu en väldigt lång tid fram över. Och jag är så glad över att min lilla krabat fortfarande ligger i magen och inte är född. För det skulle jag aldrig klarat! Skrållan har verkligen lämnat ett stort svart håll efter sig!
Men nu kom visst en lärare, så nu måste jag sluta skriva.
Hatar skiten
Det är sjukt vad jobbigt det är att må så dåligt! Nu efter jag blanda mat till Hera och Diva, så brast det bara för mig. Dem fick lite av maten vi åt förut och när man skulle dela upp det, näe fy fan vad jobbigt det blev. Liksom nu ska man bara mätta två magar och inte tre! Jag mår så dåligt så att jag inte vet vart jag ska ta vägen! Jag önskar verkligen att Skrållan hade vart här nu! Jag vill verkligen ha henne! Jag saknar henne så fruktansvärt mycket. Hon betyde verkligen massor för mig. Och hon var så speciell så ingen kan ens förstå det. Och ingen kan ens förstår hur jag känner och hur jag mår. För ingen förutom jag vet hur mycket hon betyde för mig och hur speciell hon var för mig. Näe usch, det här är bara så hemskt allt. Och jag saknar även Andreas så mycket, vill ha honom här så han kan bara hålla om mig! Jag har verkligen ALDRIG mått så här dåligt! Det här är VERKLIGEN det hemska jag vart med om! Ohh, jag saknar Skrållan så otroligt mycket, vill ha henne här! Hela dagen har man haft henne i ens tankar och fantiserar om att hon ligger på sin bädd och att hon kommer in hit till datorn när jag sitter här. Att hon ligger utanför badrummet, mitt rum och data rumet och bara tjuter efter att jag ska komma och öppna. Jag orkar bara inte mera, jag vill bara somna in själv eller bara vrida tillbaka tiden tills då vi hämta henne! Jag mins som det vore igår som vi hämta henne. Det här är verkligen förjävligt! Hon har vart borta nu över ett dygn och det känns så overklig! Känns som hon är här fast man inte ser henne. Varför kan inte hundar leva längre för?
Ett dygn av saknad
Nu är det ett dygn sedan som Skrållan somnade in. Och det känns verkligen förjävligt! Jag mår frukansvärt dåligt! Har verkligen aldrig mått så här dåligt någonsin! Och jag vill bara gå och köpa ett cigg paket för att lugna ner mig lite, men jag kan ju inte göra det! Jag kan inte skada mitt barn över att röka! Men visst skulle aldrig göra det, men suget finns ju. Det är faktiskt jobbigt att vara gravid just nu när man mår som man gör, man inte inte göra nått! Jag får tröst äta lite med glass som vi köpte igår. Så har ätit 4 glassar redan idag. Men det är skönt att hon somnade in av åldring och inte en sjukdom vid en ung ålder. Hon somnade in gamal och relatift frisk, så det känns bra det. Fast visst är det tomt. Känner nu hur skakis jag blir i hela kroppen och har världens störta klump i halsen. Så nu klarar jag inte av att skriva mera. Men som sagt Skrållan är i stor saknad, och även av Hera och Diva är hon det. Hera är otroligt ledsen, det märks på henne. Hera var Skrållans beskyddade när det gällde Diva om hon hoppa på Skrållan. Så Hera saknar henne otroligt mycket, men gör ju Diva också. Vi alla saknar henne. Hon var en otroligt fin hund. Men näe, nu måste jag sluta nu bryter jag ihop.
Vila i frid älskade Skrållan, jag älskar dig verkligen <3
Och en dag kommer vi ses igen, men det dröjer ett tag.
Men när vi ses igen, så kommer vi vara för evigt tillsammans igen.
En av dem sista bilden på Skrållan innan hon somna in.
Första natten med bara två hundar
Som sagt idag fick Skrållan somna in för gott. Och det är verkligen jobbigt just nu här hemma. Och jag orkar egentligen inte skriva ett blogg inlägg. Men gör det ändå, fast ett kort. Som sagt, inatt blir första natten utan Skrållan i liv efter att haft henne i 13 år. Och det känns verkligen overkligt, som att man lever i en mardröm. Men det var det bästa för hennes del att hon fick somna in. Men tomt är det verkligen, och nu känner jag redan att jag måste sluta skriva, för jag mår så otroligt dåligt! Så får skriva mera imorgon. Blir att ta Hera och snart gå och lägga sig i sängen och sova. Skola imorn ju, fast ska gå ditt en timme senare. Det kommer nog säkert bli en lång natt i natt så då är det bättre att försöka sova en timme längre så att hjärnan fungerar på än som det absolut inte gör just nu.
Tre blir två
Idag är den dagen man har väntat på sedan December månad 09. Idag runt klockan 16.00 kommer älskade Skrållan få somna in och få träffa Sussi och Nisse uppe i himelen igen. Hoppas dem både tar emot henne bra, Sussi kommer iallafall göra det. Det vet jag! Men fy fan vad jobbigt det är just nu, jag mår verkligen skit dåligt! Det finns inget liv för mig utan Skrållan, det är en mardröm man lever i nu. Men även om det är så sjukt jobbigt så är det rätt beslut nu jag och mor har tagit. För hon lider ju när hon halkar, ramlar och rycker till så mycket. Plus vi får vara glada över att vi haft henne 2 månader än vad vi hade trott. Men usch, så otroligt jobbigt! Jag vill bara sova bort denna dag, känns så otroligt jobbigt om mindre än 3 timmar ska man åka med henne till Söderköping och låta henne få somna in. Men det kommer säkert bli skönt för både henne och mig och mor. Får alla lider så otroligt mycket pga att hon ramlar så mycket nu och ibland inte alls kan gå ner för trappan när man ska ut med dem. Och det kommer bli tomt med bara två hundar här hemma, men så äre alla födds och alla dör. Hon är trotts allt 13 år, 4 månader och 13 dagar nu idag. Det är liksom en och en halv månad kvar tills hon är 13 år och 6 månader. Så hon är otroligt gamal nu. Plus dagen som det är dags för henne kommer ändå komma förr eller senare. Och det är bäst att göra det nu, för man vet aldrig kan hända henne nått så att vi blir tvunga att skjuta henne och skulle det bli så, så skulle jag ALDRIG förlåta mig själv att man lätt det gå så långt! Som det blev med Sussi som fick epelici "hur nu det stavas" anfall. Plus det är skönare att ändå göra det innan Andreas kommer hit. Det är säkert inte roligt för honom heller att vara här medan jag och mor mår så otroligt dåligt. Men idag blir det dags för henne att somna in iallafall och det är nog det bäsat för hennes del även om man har svårt att få in det i ens hjärna! Så nu är det lite mera än tre timmar kvar för henne i sitt liv som hon ändå left länge. Men jobbigt är det, och jobbigt kommer det bli när hon får insömnings sprutan. Men ska bli skönt att få slut på all lidadet. Hon kommer få det bättre uppe i himelen, hos Sussi och Nisse. Och nu ska jag ta all min tid till Skrållan dem sista timmarna hon har kvar. Och ta massa foton till minnerna som kommer bli efter idag.
Sista natten för min älskling
Inatt blir det sista natten för Skrållan i livet, vilket känns förjävligt! Imorgon (måndag) kommer hon få somna in och äntligen få träffa Sussi och Nisse igen uppe i himelen. Usch, mår så otroligt dåligt just nu. Jag vill verkligen inte ta bort henne. Jag vill ha henne liggandes utanför min dör och tjuta tills jag kommer ut och hälsar på henne. Det är sjukt vad jobbigt det är att avliva sin älskade hund som är så otroligt speciell för än. Men det måste bli av nu, hon lider säkert mera än vad både jag och min mor kan tro eftersom hon halkar och ramlar så mycket. Liksom jag själv skulle inte alls tycka att det var roligt att ramla för varje dag som går. Plus man känner det på henne hur hennes hjärtslag slår snabbt. Och hon börjar flösa dels för att hon blir rädd skulle jag tro och blir stressad på nått sätt. Menmen, hon är trotts allt gamal nu. Hon är liksom 13 år, 4 månader och 12 dagar. Så det är hennes tur nu att få somna in och slippa lidadet. Plus för eller senare kommer det ju ske. Och det är lika bra att det blir av nu än om det skulle hända henne något riktigt illa och vi kanske måste skjuta henne för att det inte finns nån vetrinär klink öppen just då. Och om det skulle hända henne nått när verken jag eller mor är hemme. Det skulle ju vara hemskt! Jag skulle aldrig förlåta mig själv om det skulle gå så långt! Men näe usch. Nu börjar tårarna rinna ner från mina ögon. Så nu ska jag gå till henne och bara hålla om henne. Så får jag skriva mera imorgon. Men fy fan , vad det känns. Hennes sista natt, känns som livet håller på att gå under just nu för jag vill bara inte släppa henne upp till himelen. Men jag måste.
