Mamma Sofie och Dotter Melinda <3

Ligger i sängen nu, skönt. Min älskade dotter sover så skönt hon ligger och snarkar liten och är så gulligt när hon gör det. Och jag själv ska försöka sova. Fast egentligen vill jag bara låsa in mig någonstans och skrika och gråta av saknaden jag har till Skrållan. Menmen kan man inte så kan man inte. Bara att bitta ihop tills man ändå till slut troligen bryter ihop. Men nu blir det att stänga av datorn och försöka rensa sina tankar.

Vad vore livet utan massa problem ; svek, sorg, bedrageri, hat, lögner m.m. Det frågar ställer jag mig ofta. Hade livet vart så roligt då? Ärligt talat det tror inte jag. Vad skulle man lära sig då om livet? Men visst är det jobbigt. Ibland önskar man ju bara att livet hade vart så mycket lättare. Men sedan beror det nog på hur man väljer att göra med sina problem om nu det alltid finns olika val man kan välja på.

Jag själv har ett underbart liv med min dotter. Men även om jag har det så är inte mitt liv 100% men säg någon som har det. Jag har ändå massa saker att tänka på när det gäller dem svåra sakerna. Visst är det jobbigt och ibland bryter jag bara ihop, men samtidigt måste jag hålla mig stark för min dotter och där kommer den svåraste bitten. Man måste vara hur stark som helst fast man är så svag inom sig. Men jag kan inte tänka på mg själv nu som jag kunde göra mera av innan. Visst är det jobbigt men det är verkligen värt det. För jag har ändå gått från att verkligen hata mitt liv till att älska det och allt tack vare min dotter Melinda. Men som sagt ibland bryter man bara ihop. Men då får man se till att göra det när hon sover.

Men egentligen tänkt vad alla jobbiga saker kan göra med än. De flesta som jag tror blir så mycket starkare som person och det tycker jag är bra. Men tyvärr så faller ändå många längre ner i mörket så långt att en del inte finner en utväg än att försvinna från allt och alla. Och fy det är verkligen hemskt. Men tyvärr så fundgerar livet. Bara att lära sig att leva med det även om det är förjävligt! Jag personligen är glad att jag försökt stå kvar på jorden innan min dotter föddes för hade jag inte det så hade jag aldrig fått uppleve detta underverk som min älskade Melinda är. Så tänk om, om du/ni känner att ni faller längre och längre in i mörkret.

För fyra år sedan hade jag två kompisar J & S som stog mig väldigt nära, vad två kompisar som jag vart kompisar med sedan lekis och 3:an. Men för tre och ett halv år sedan när mina föräldrar sepaera så var jag så dum och brött kontakten med dem både. Bara för då ville jag bara försvinna från helvetet som hade blivit. Men nu idag, drömmer jag ibland om dem pga av saknaden jag har med dem både från den tiden jag umgicks så mycket med dem. J umgicks jag med väldigt mycket efter skolan i både låg och mellanstadiet. S vi umgicka varanan fredag i slutet av mellanstadiet. Det är fina tider jag aldrig kommer glömma. Och här om natten jag drömde om J fy fan, drömmen var så sann men när man vakna var det en stor besvikelse. Jag saknar dem två grymt mycket, och jag vet att dem inte gör det. Ibland undar jag vad dem tycker om mig! Och ibland tänker jag det hur dem kunnde lyssna på mig! För äkta kompisar dem stannar la kvar?! Det är tankar som brukar snura i mitt huvud när jag tänker på dem. Jag ska säga hur mycket minnen som helst här jag har med dem. Men det tänker jag inte göra, för det kommer bli för mycket att läsa! Det räcker med att jag skriver att jag saknar dem både och tiden jag hade med dem! J & S " Kommer alltid finnas kvar i mitt liv " med dock bara i mina minnen!

23 Maj 2010 föddes Melinda Sonja Dunder, min älskade dotter! Ett liv utan henne finns verkligen inte, hon är värt allt. Liksom när hon föddes sprack lite om min dröm att bli make up artist. Men ärligt talat det struntar jag i, trotts att jag har velat det sedan jag var runt 12 år gammal! Och snart blir min lilla älskling hela åtta månader gammal, det är helt sjukt vad tiden har gått fort, och jag känner det att tyvärr har jag inte tagit vara på hennes sju och en halv månad som man borde göra! Så därför tar jag extra vara på hennes tid som vi två har just nu med varandra! Och även om hon ibland kan gå än på nerverna när man är helt slut så älskar jag verkligen henne. Mammas lilla hjärte gull.

Jag nåde allt min mål med att ta studenten. Dock blev det aldrig som jag hade tänkt mig! Och då menar jag med betygen, och inte min dotter! För min dotter är verkligen det bästa som någonsin har hänt mig. Men fan vad jag ångrar hela gymnasiet! SKOLK.SE var jag! Att jag var så dum fattar jag inte nu idag. Och osv om jag var gravid i trean så kunde jag fan ta mig ditt. Men nee, jag var hemma bara i stort sätt. Jag önskar verkligen att jag skulle kunna få göra om gymnasit, meen fan det går ju inte! Vad ska man säga, jag nåde mitt mål med dem sämstaste betygen!