Mamma Sofie och Dotter Melinda <3

Jag är verkligen helt besatt av Andra Avenyn! Det är verkligen den bästa pogramet som går på tv just nu! Love it! Så jäkla synd bara att det är sista säsongen *gråter*. Jag älskar verkligen pogramet!

Andreas inflyttnings presenter som han ska få när vi ses.

Sandra.L
Vi har känt varandra sen jag föddes och det var år 1991, så i 18 år har vi känt varanda nu. Och du betyder verkligen allt för mig, är så glad att jag har dig. Jag vet alltid att du ställer upp på mig om jag mår dåligt och behöver prata med dig. Och det är så skönt att ha en sån kompis, älskar dig baby!

Sandra.K
Vi både gick i Söderköping från början, fast på olika skolan du på Berga och jag på Ramunder. Men då kände vi inte varandra, men jag kommer ihåg det året vi gick i 9:an ( 2006-2007) Så kolla du typ alltid min Lunar, och jag blev irriterad bara för jag visst inte ens vem du va. Men sedan börja gymnasiet jag på HPLE och du på SPTU från början. Och när du och din nya klass kom in där så tänkte jag bara "henne känner jag igen, sen kom jag på det". Sedan skulle alla lära känna varandra så vi två var med varandra då. Men sen efter dess har vi vart kompisar. Och efter förra året på Augustifesten (2008) så har vi blivit ännu bättre vänner. Och det är jag glad över, du är verkligen världens snällaste människa jag känt! Finns alltid för dig gumman!

Kommer nog aldrig att glöma när jag såg dig fösta gången. Jag trodde du var värsta subban som skulle börja 9:an. Men nehe du, du skulle visst börja 7:an, för en dag satt du där på Svenks/Engelskan och jag blev chockad. Vi prata inte nått tog ett tag innan i lärde känna varandra eller när inte så länge, det var ju i december du börja där. Och vi hade ändå lärt känna varandra till jullovet. Hur som helst, så fel jag hade om dig. Du var verkligen en fin och underbar människa. Du gjorde alla mina dagar bra i skolan efter du hade börjat. Jah har nog aldrig haft det så mycket roligare i skolan än när du gick där. Tyvärr så håll det inte så länge, efter ett år var du tvungen att flytta igen för att din fostermamma var helt störd. Och jag mins hur mycket jag grätt om nätterna bara för att jag ville verkligen inte att du skulle flytta. Men usch så dåligt jag mådde den dagen det var dags! Glömer inte sista kvällen med dig gumman. Saknar dig verkligen för varje dag, skulle vara så roligt om du flytta ner hit igen. Men är ju svårt med tankte på att du har ju en dotter nu. Men hoppas vi ses snart igen gumman.

Sahra.E
Glömer aldrig första gången vi träffades det var då när min kusin Jonny hade 6-års kalas och du var bjuden. Ibörjan så prata vi knappt inte, sen blev det la lite mera prat tror jag, mine inte så mycket av den dagen bara att vi träffades för första gången. Hur som helst det tog ett tag innan vi blev riktigt bra vänner och börja umgås. Men när vi väl börja umgås så hade vi så roligt ihop! Jag saknar verkligen våra tider tillsammans när vi var små. Jag tror ärligt att det är dig jag gjort mest med under min barndom. Jag är så glad att jag lärde känna dig, vi hade det verkligen alltid så roligt tillsammans när vi var små. Finns så mycket att säga om när vi var små, men blir så lång inlägg då. Så nu över till tonåren.
Näe tonåren kom så var du ju knappt aldrig ute på landet, du tycket verkligen inte om att vara där (men jag förstår dig, det var hemsk där ute. Finns inget att göra typ) Iallafall, vi gled isär varandra lite. Blev bara att vi träffades nån gång ibland, vilket jag tyckte var jätte tråkigt! Föra sommaren (2008) så följde jag med dig och dina mor föräldra till Muskö, och det var verkligen roligt där uppe med dig. Det var så roligt att få kuna vara med dig eftersom vi inte hade vart så mycket på senaste tid. Men sen efter det så såg vi aldrig. Jag undrar varför idag? Men du hade la mycket med din skola för det var ju ditt sista år. Och nu bor du uppe i Stockholm, och det är så tråkigt. Jag saknar dig mycket gumman.

Sitter i skolan och väntar på att religionen ska börja. Jag känner mig riktigt duktig som har tagit mig upp till skolan idag fast att jag somna runt 2.00 tiden inatt. Men är ju bara en lektion jag har idag, så är en slapp dag. Börjar 8.35 sen slutar jag 9.25 då det är ju skönt. Och så här kommer det fortsätta, inget mer skolk för min del!

I stort sätt varje dag ställer jag mig frågan vad är egentligen lycka? Och jag finer ärligt talat inget seriöst och bra svar. Jag undrar när jag senast var lycklig PÅ RIKTIGT och inte bara fejkar som jag jämt gör. Jag vill uppleva den sanna lyckan och inte den falska. Att ha falsk lycka är bara så fel, livet ska inte vara så. Det ska inte behöva vara så för någon! 

Jag orkar inte gå runt dag in och dag ut sur och irriterad varje dag, jag mår bara så dåligt av det. Jag vill kunna vara glad och bara leva lite. Men det gör jag inte, jag lever i en sur värld och jag är riktigt trött på det nu. Känns som man inte har någon livs kraft kvar, man typ stör sig på allt och alla som är i sin väg. Jag pratar knappt med någon längre bara för att jag vill sitta i ett hörn och bara kolla in i vägen. Och Andreas går min på närverna bara för att vi vart så mycket den senaste veckorna "Visst nu är han hemma, men vi hörs ju varje dag" Jag vill bara vara själv, klarar inte av att vara med någon. Alla går mig bara på närverna, och jag vill inte att det ska vara så. Jag vill kunna umgås med mina kompisar och lära känna nya människor unga som gamla. Vad ska man göra egentligen? Jag vill så gärna vara lycklig, men vet inte vart jag ska börja någonstan. Jag har så högra krav på mig själv och att ha det förstör allt. 

- JAG MÅSTE KLARA SKOLAN
- JAG MÅSTE TA KÖRKORT
- JAG MÅSTE BÖRJA TRÄNA
- JAG MÅSTE BLI AV MED MINA PROBLEM
- JAG MÅSTE BLI AV MED SVARTSJUKAN
- JAG MÅSTE SLUTA SITTA HEMMA BARA 
- JAG MÅSTE BÖRJA UMGÅS MERA MED KOMPISAR
- JAG MÅSTE GÖRA MERA ROLIGA SAKER
- JAG MÅSTE GÅ VIDARE FRÅN ALLT "FAR" GJORT MOT MIG
- JAG MÅSTE FÅ ATT ALLA MINA KOMPISAR SOM MÅR DÅLIGT ATT MÅ BRA

Det finns helt enkelt mycket jag bara känner att jag måste klara av för att komma någonstans och det finns så mycket jag måste göra som är mina krav på mig själv och listan på det är så lång. "Orkar inte skriva allt, skriver typ det viktigaste för min del" Och vart ska jag börja på listan? Från botten? Från början? Eller från mitten? Jag vet inte vart jag ska börja för att jag ska kunna leva ett glatt och lyckligt liv. Någon som känner som jag gör? Ge tips om du har något, jag skulle uppskatta det. Jag vill verkligen uppleva den sanna lyckan och vara glad och inte sur som jag är idag


 

---

Jag hjälper gärna andra som har problem, jag tycker verkligen om att hjälpa andra som har det svårt. Jag vet precis hur det känns. Så vill du släppa på trycket. Skriv!

 

Måndag och sista dagen på sommarlovet och sista sommarlovet någonsin, herregud vad tiden går fort alltså. Och imorgon börjar allvaret igen. Och nu är det verkligen slut på att hålla på och klaga om massa skit, nu ska jag verkligen ta skolan på allvar och sluta skolka som jag har gjort så mycket. Nu är det att gå tillbaka till verkligheten! och börja plugga som en döre och försöka få nått VG i nått ämne, måste verkligen klara det!  Så bort med den gamla skolkaren och in med den nya pluggisen!

Nu är det bara två nätter kvar att sova utan älskling, på torsdag kväll kommer han. Snacka om att jag längtar efter honom. Liksom sovit utan honom i 14 nätter på två veckor har jag inte träffat honom. Tror jag smäller av, två hemska veckor utan att ens pussa på den man älskar det är verkligen förjävligt. JAG HATAR VERKLIGEN DISTANSFÖRHÅLLADE! Men snart flyttar vi nog ihop om ca ett år ( visst långt tid kvar, men tiden går ändå fort ) jag lägntar verkligen att få bo tillsammans med honom och skaffa barn *rånar*! Hihi 

Hoppas att det föralltid är vi baby, älskar dig verkligen!

Det finns säkert rätt så många där ute som vet hur det är att bli sviken av någon av sina förälder! Jag är en av dem. Min egna far har svikit mig totalt! Och nu har jag tänkt att dela med mig lite om vad som hände, det han gjorde och hur jag känner mig nu idag.

Min far har egentligen aldrig redigt vart den far jag vill han ska vara. Men visst, jag mins inte så mycket under barndomen. Men när man börja bli mera stor och börja förstå saker märkte jag att min far var egentligen inte ens sån trogen far ett barn vill ha. Jag mins visa saker från när man var liten. Och en sak som jag kommer dela med mig av var en gång när jag var runt 5-7 år. Vi var någon stans mins inte vart, och när vi skulle åka hem så stanna vi vid Hageby i Norrköping och skulle köpa McDonal's mat och isen var slut och läsken smacka verkligen äckligt och jag klaga verkligen på det. Till slut med far så otroligt arg så han gick ut bilden som kom och öppna dörren där back jag satt och tog drickan ifrån mig sedan kasta den i marken och gick iväg! Heregud, vad jag började gråta då. Liksom hur dum får man vara! Jag är var ett litet barn och en förälder gör så där, det är ju bara helt sjukt! Tycker jag i vilket fall, som förälder måste man verkligen ha tålamod men det har ju inte min far, det märkte man ju då! Och min mor blev arg på min far för att han betede sig så, hon tyckte ju bara det var så fel. Och självklart börja dem bråka i bilen när vi va på väg hem! Liksom det var verkligen inte så roligt för min del, jag som var så liten.

Och under uppväxten med min föräldrar var ganska förjävligt min far tryckte alltid ner min mor och sa duma saker ibland att hon var fett osv ( Hon var väldigt överviktig innan dem sepaera ) Hur som helst, jag är uppväxt med skrikande föräldrar tack vare min far! Ingen trygg uppväxt för min del! Men sen är det självklart att det alltid inte vart dåliga stunder. Har även varit bra stunder som när vi åkt på semester och haft det roligt hela familjen, men även där har man alltid bråkat nån gång och någon har blivit sjuk förbanad på den ena, så finns faktiskt mest dåliga stunder för min del! Så lite om uppväxten min far som man inte kände sig ett dug trygg med, VERKLIGEN jätte roligt uppväxt från hans sida, INTE! Finns verkligen mycket att berätta om min far och hans dåliga sidor, men jag håller mig till det som har tagit på mina krafter mest annars blir det så mycket att läsa.

Efter seprationen av mina föräldrar :
1/1 2007 Sa min mor till far att hon ville sepaera för hon orka inte mera, hennes känslor hade försvunnit för honom för länges sen. Men hon levde kvar med honom pga Mig och mina två bröder. Men tills slut orka hon inte efter ett stort gräll dem hade haft. Och så börja verkligen mitt helvete mellan mig och min far! Jag fick alltid vara förmedlanden mellan dem för jag var ju tjej, jag fatta mera än mina bröder plus jag håll mig neotral ( hur nu det stavas ) Det finns två kvällar jag verkligen inte glömmer! Ena gången var typ ibörjan efter dem gjort slut och min mor inte hade flyttat från huset än. Sahra, " en kompis från norrköping " hade typ landställe där ute jag bodde och jag var hemma hos henne. När jag plötsligt hör hundar skäller och det var ju våra. Dem hade på nått sätt sprungit ut och börjat skälla och dem var ute på vägen, liksom vägen alla tre och det var mörkt ute. Dem kunde ju ha blivit på körda så jag tog cyklen och cykla som en dåre så ingen bil skulle hinna före! Och jag tog in dem och skrek upp till övervåningen där alla var att dem hade dragit ut och ståg på vägen. Och mamma bara typ sa ; aha okej, bra. Och jag hörde ju direkt att nått var fel så jag sprang upp. Och min idiot till far hade tagit hennes mobil så hon inte skulle kunna ringa eller sms någon och speciellt inte hennes syster som hon hade snackat mycket med. Och jag blev så förbanad och sa direkt att hon skulle ge mobilen till henne och far håll på och så. Till slut kasta han typ mobilen på henne och när hon reste på sig knuffa far min mor i vägen ( hon ramla inte, men nästan ) Och jag blev så jäkla arg på honom så jag sa nått ( mins inte nu idag va jag sa, men var nått dumt ) och han blev skit arg och tog tag i mig och sa tillbaka nått. Sen typ vad jag mins så sa jag att jag inte ville ha nått att göra med honom! Sen sprang jag ner, ut och leta efter cyklen jag glömt vart jag ställt. Sen kom jag på, den ståg ju ute vid vägen, så jag sprang till dig och märkte att far kom efter och jag skulle inte hinna på cyklen och cykla iväg till Sahra igen så jag fortsatte att springa och det var ju ingen ide, far kom ju ändå ikapp. Och han tog tag i mig SKIT HÅRT i handleden och bara släppa mig in på mitt rum, och all dem andra typ kom efter till mitt rum och där skirker han ut 3 cm från mitt ansikte att han hade tagit med sig luftgäveret och hade tänkt att skjuta sig själv natten innan. Och jag bara blev helt stum, mins inte ett skit av vad jag sa tillbaka mins bara att jag tänkte att han är ju helt dum i huvudet! Liksom ofta att ens förälder säger så till ens barn! Hur sjuk får man vara?

Den andra saken som har vart värst det var i samband när han kasta ut mig från huset.
Jag hade inte vart där ute på ca 3 veckor bara för skolan hade dragit igång och jag orkade inte höra hans snacka om mor och så, så jag håll mig bort. Hur som helst när jag kom ut en dag på fredags kvällen så märkte jag att någon hade sovit i min säng ( Alla tjejer vet att ens tjejs rums är topp privat ) Jag ville i vilket fall ha mitt rum för mig själv. Men när jag märkte att någon som hade legat i min säng så gick jag upp till far som var på övervåningen och fråga om någon hade sovit i mitt rum och ha svara ja. Och jag sa direkt jag vill inte det, det är mitt privata område. Och jag sa allt lugnt så han skulle förstå. Och han direkt börja skrik. - DU FÅR FAN TA OCH ACCEPTERA DET, sover någon över här och ditt rum är ledigt så sover dem där! Och jag blev sp förbanad så jag stack ner till mitt rum och skrek efter att - Jag vill inte att nån ska sova i mitt rum, det är mitt privata område. Sen efter ett par minuter kom han efter och kom in på mitt rum och skrek som en dåre på mig! Om massa saker, att jag var helt dum i huvudet och att jag var ett jävla skit unge på 16 år och att allt i mitt rum hade kommit från han och företaget han hade då. Men NEEJ! En del saker har jag köpt själv plus fått i fördelsepresent! Så vet i fan vad han babla om! Sen skulle jag sticka ut för att ringa min älsta farbror så han kunde komma och hämta mig så jag kunde åka in till mor. Och när jag skulle ut och ringa så hota min far med att jag inte fick gå ut och att han skulle ändå komma ifatt mig osv. Efter jag ringt min farbror så gick jag in och packa ihop lite kläder och så, sen åkte vi in. Och en annan sak bråken handla om var att han skulle ha mitt rum som kontor så jag skulle ta ett annat. Och jag bara neej, glöm det! Det är mitt rum, det är min trygghet. Men det var redan klart så då sa jag att jag flyttar här ifrån för han skulle ändå kasta ut mig! Sen dröjde det och vi fick inte komma ut och hämta sakerna. Sen den 6/ 10 07 ståg alla mina saker ute på gården, ALLA mina saker. Kul det va, näe det var det verkligen inte. Jag fattar inte att ens egna far kan kasta ut sitt barn så där, helt sjukt! Och herregud vilket helvete det var min lille bror grät för far hade tvingat honom att hjälpa och ta ut sakerna och så. Och aha, vad ska man säga. Jag har en sjuk jävel till far! Sen dagarna efter skicka jag sms och fråga om han var stolt nu efter det han gjorde. Sen tre-fyra dagar efter ringde jag honom och fråga honom om han var stolt över att ha förstört för sin dotter och då var farmor där ute så jag fick rena ramma utskällningen av henne! Jätte roligt, ni kan ju gissa vad jag håll på och göra efter det. Jag håll på och ta livet av mig, MITT EGNA LIV! Tack vare min far och farmor, det var ju verkligen en rolig uppleverse! Hur som helst jag hade ingen kontakt med honom fram till julen då han ringde och håll på, sen sa han att han hade en hjärn tumör och att hans läkare hade sagt att han hade 8 månader kvar att leva. så då blev jag ledsen och tog tillbaka den. Men den håll nästan ett år, bra jobbat va. Och jag tänker inte gå in på varför kontakten släppes med honom igen för har med en annan person att göra också. Och den personen vill säkert inte att jag ska skriva varför.

Men sens den 12/12 2008 har jag inte snackat med honom! Och jag vill aldrig mera göra det heller, han har svikit mig så stark. Och har suppat alla sina chanser! Så, under snart 9 månader har jag vart far-löst. För jag har ingen far längre. Jag ska vara ärligt, jag skulle vilja se honom död! En kompis mamma som också är en kompis till familjen dog nu den 31/1 2009. Jag hade önskat att det kunde vart Jan istället " min så kallade far " Så mycket hatar jag honom!

Så säger bara så här! En del borde verkligen inte få skaffa barn. Så synd att världen ska se ut så här med att massor med barn ska bli svikna och få en otrygg uppväxt! Barnen är verkligen inte värda det, dem har inte gjort föräldrarna nått!

Och hjärn tumören min far snacka om, är troligtvis en lögn! För han är egentligen frisk! Och har ljugit om saker som han ska göra i norrköping som inte ens finns! 

Men aha, detta är en del av mig upplevelse av att bli sviken av ens egna far!

I tisdags på morgonen innan min mor skulle iväg och jobba rök Diva och Hera ihop med varandra och Hera bett Diva i öret och det blöder skapligt mycket när man blir bitter där. Och mor la inte märke till det. När hon kom hem så var det massa blod fläckar på vägen och blod på hundarnas bäddar och hon förstog inte varför, för hon hade bara lagt märke att Hera hade blivit bitten i läppen av Diva så hon fattade ingeting. Sen när jag kom hem fick jag värsta chocken för mor hade inte torkat bort fläckarna i vardasrummet och datarummet som det också var. Men sen när jag satt vid datorn så märke jag att Divas öra var lustig typ hårt av blodet så då fattar man ju att hon hade gjort det när hon skakar på huvudet. Så var bara att plåstra om det och det var ju inte så himla lätt, men kom på ett knep iallafall. Men Diva lyckades ju ta bort det och när hon kliar sig vid örat så går det ju upp och idag märkte jag att hon hade gjort det så var verkligen mycket blodfläckar i datarummet, halen och lite i vardagsrummet och även golven. Och usch så äckligt det såg ut, men jag var ju bara tvungen att ta bort det och det var ju inte så himla roligt det var rätt så jobbigt också och stå där och gnugga bort allt! Men förutom att jag tagit bort all blod på vägarna så har jag även rensat bilder och fixat iordningen mina bilder på datorn. En del var bara huller och buller, otroligt irriterande när det inte ligger rätt. Så det tog ju en jäkla tid, och är ju inte klar än, men se om jag orkar göra mera imorgon måste få klart det så man kan noll ställa datorn och fixa iordningen den, det behövs den är så otrolig seg! Och nu under kvällen har jag kollat på " oskyldig dömd " det var verkligen en bra avsnitt idag och dem sa att det skulle bli ännu mera spännande nästa vecka så jag längtar verkligen! Men nu ska jag ta och duscha av kroppen sen gå och lägga mig och ringa min älskling!  Natti.