Hatar skiten
Det är sjukt vad jobbigt det är att må så dåligt! Nu efter jag blanda mat till Hera och Diva, så brast det bara för mig. Dem fick lite av maten vi åt förut och när man skulle dela upp det, näe fy fan vad jobbigt det blev. Liksom nu ska man bara mätta två magar och inte tre! Jag mår så dåligt så att jag inte vet vart jag ska ta vägen! Jag önskar verkligen att Skrållan hade vart här nu! Jag vill verkligen ha henne! Jag saknar henne så fruktansvärt mycket. Hon betyde verkligen massor för mig. Och hon var så speciell så ingen kan ens förstå det. Och ingen kan ens förstår hur jag känner och hur jag mår. För ingen förutom jag vet hur mycket hon betyde för mig och hur speciell hon var för mig. Näe usch, det här är bara så hemskt allt. Och jag saknar även Andreas så mycket, vill ha honom här så han kan bara hålla om mig! Jag har verkligen ALDRIG mått så här dåligt! Det här är VERKLIGEN det hemska jag vart med om! Ohh, jag saknar Skrållan så otroligt mycket, vill ha henne här! Hela dagen har man haft henne i ens tankar och fantiserar om att hon ligger på sin bädd och att hon kommer in hit till datorn när jag sitter här. Att hon ligger utanför badrummet, mitt rum och data rumet och bara tjuter efter att jag ska komma och öppna. Jag orkar bara inte mera, jag vill bara somna in själv eller bara vrida tillbaka tiden tills då vi hämta henne! Jag mins som det vore igår som vi hämta henne. Det här är verkligen förjävligt! Hon har vart borta nu över ett dygn och det känns så overklig! Känns som hon är här fast man inte ser henne. Varför kan inte hundar leva längre för?
