Hatar när ens djur närmar sig döden!
Dagarna verkar allt bli värre och värre nu får Skrållan och det är verkligen jobbigt. Att veta att snart måste vi bara och och avliva henne känns som att leva i en mardröm. Och det som gör det så svårt att ta det beslutet att det är dags för henne och somna in är att hon är så social hon kommer alltid och kollar vart man är och när man klappar henne så viftar hon på svansen. Och just den saken gör beslutet så mycket svårare. Men hon äter, hon kan gå, men hon börjar halka mera och mera nu och hennes högra höfter märker man bli allt svagare. Så snart är det dags att åka in med henne och låta henne få ta sina sista andetag. Och det är så jobbigt att veta att det kan hända nu dem närmaste dagarna om hon på nått sätt inte visar att hon helt plötsligt känner sig stark och att vi märker det. Men om hon visar nu för varje dag som går att det blir sämre så händer det nog inom en vecka. Men hoppas hon inte gör det förens nästa helg för då har jag och mor tänkt att åka ut till landet och springa med henne och dem andra två på andra sidan sjön där alla tre är uppväxta. Och se man då att hon inte orkar så mycket då vet man verkligen att det är dags till att åka och ta bort henne. *snuf* Men näe usch snart kommer tårarna så bäst att sluta och skriva om henne nu och att hon ska tas bort snart.
Älskare Skrållan <3
