1 år sen
Kom på nu under jag skrev mitt andra inlägg ( 2 år sen ) att det är ju ett år sen Madelene svek mig. Och fan vad jag saknar våra tider tillsamman, det va verkligen en kompis jag inte ville bli av med. Men eftersom hon svek mig så är det ju ingen riktig vän, och jag vill inte ha vänner som sviker än. Med tanken på att mitt liv ha bestått av svek dem senaste åren. Så då gick vi skiljda vägar. Men vad jobbigt det va ibörjan, saknar henne otoligt mycket än idag. Känns verkligen inte som att det va ett år sen, känns som det va igår. Jag ställer mig frågan varje dag om det någonsin kommer bli vi igen. Vi va verkligen hur tajta som helst. Älskade henne så otroligt mycket, hon rädda mig ju från himelen sommaren 07 och det är jag evigt tacksam över. Hade hon ju inte gjort det skulle jag ju missat så mycket i livet. Liksom jag skulle inte ha träffat dem underbara människorna på skolan, eller blivit tillsamman med min älskade pojkvän. Men visst har det vart en jobbigt period, så att man bara har velat förvinna. Men jag försöker att leva vidare. Det sista jag vill är att svika mina kompisar och låta dem leva resten av sitt liv i sörj, för att jag inte hade orkat mera. Menmen tillbaka till Madelene nu. Vi träffades på öland sommaren 01 eller om det var 02 mins inte redigt. Hennes, min och två andra familjer skulle semestra tillsamman för alla våra pappor kände varandra och hade typ planera det. Ibörjan tyckte vi inte alls om varandra, hon va ju tonåring då, och jag barn kan man säga. Men sen sommaren 03 eller 04 så börja vi tycka mera om varandra och börja träffas mera och mera. Sen sommaren 07 så blev vi som tajtas och verkligen älskade att vara med varandra, vi liskom va varandras andetag. Utan den andra skulle inte den andra klara sig. Så sommaren 07 med Madelen kommer jag aldrig att glömma. Och det är verkligen sörligt att det blev som det blev. Hade önskat idag att vi fortfarande va bästa vänner och älskade varandra och kan prata om allting. Känner mig tom utan henne, för hon förstog mig som ingen annan gör. Och det kommer ingen att göra heller. Så det saknar jag verkligen, kan inte prata ut som jag kunde göra med henne. Så mycket jag ber på för finns ingen som förstår mig. Så det är typ anledningen till att jag skaffa blogg, för att kuna få skriva av mig lite. Men som sagt Madelen, vet inte om du kommer se detta . Men om, du kan inte fatta hur mycket jag verkligen saknar dig, och vet inte om vi skulle bli kompisar igen så vet jag inte om jag kan lita på dig. Tyvärr tiden kan inte bli detsamma som jag verkligen önskar att den ska bli. Men aa, du kommer alltid bera en del av min själ fast vi inte redigt tycker om varandra. Men älskar dig än idag otroligt mycket, men visst på ett anelunda sätt. Men om vi inte blir kompisar igen. Så vill jag tacka dig för att du rädda mig liv, och för alla underbara minen med dig. Tack Ida Madelen Sjöber för den fantastiska tiden med dig <3
Bland den sista bilden oss två tillsamman, och som både ler. Det gillar jag. Shit vad jag saknar alla tider då vi gick tillsamman på stan. Du var ju den roligaste person att gå tillsammans med. Liskom det jag och Madelen gjorde va och ta lite olika kläder sen gå in i prov hytten och testa och fota en massa.
Bland den sista bilden oss två tillsamman, och som både ler. Det gillar jag. Shit vad jag saknar alla tider då vi gick tillsamman på stan. Du var ju den roligaste person att gå tillsammans med. Liskom det jag och Madelen gjorde va och ta lite olika kläder sen gå in i prov hytten och testa och fota en massa.
Kommentarer
Trackback
