Mamma Sofie och Dotter Melinda <3

Idag är det en månad och en vecka sedan jag och Andreas träffades vilket betyder att det har vart hela 35 nätter ensamhet, räddsla, oro och otrygghet. Det är sjukt hur dåligt jag sover nu för tiden, jag kan absolut inte sova själv längre utan Andreas liggandes brevid mig i sängen. Men det har ju med att göra att vi snart ska bli föräldrar, liksom jag vill att han ska vara med mera än vad han är! Nu känner man ju till och med barnets kropps delar och jag tycker det är så tråkigt att han misar det. Men förhoppnings vis så ses vi snart, och jag längtar verkligen efter honom. 35 nätter utan honom är otroligt mycket. Och aldelse för lite sömn har det vart från min sida. Men snart slipper jag det nog, så då kan man nog äntligen sova normalt.